Våra små godingar har som ras stigit enormt i popularitet och avlen och uppfödarna går går i en exponentiell kurva uppåt. Är det här bra och hur är gårdshunden om femtio år? Finns ju otroligt mycket att klura på och många olika aspekter av varje del av avelsarbetet. Otroligt roligt är det och precis lika svårt. Vår ras är ju oförädlad, och så vill jag ju ha den, men det gör ju också att överraskningarna blir fler än om hundarna var mer homogena. Man vet helt enkelt inte vad som väntar vid varje kull. Man planerar, funderar och försöker täcka in så mycket som möjligt och göra så gott det går. Läser allt man kommer över, diskuterar med kunniga och lär sig otroligt mycket för varje liten kull.
Det är inte lätt, en mycket stor utmaning. Vi tycker olika och har olika övertygelser och avelsstrategier. Och det är för mig någonting bra, det är bland annat det som kommer att driva kunskapen framåt. En av mina grundläggande åsikter är att avel är ett långtidsprojekt, ett arbete för rasen som helhet.
Det kanske finns genvägar t e x inavla, för att minska överraskningsmomentet och på kort sikt få ett "säkrare" resultat. Är alltså lika + lika = jättelika = bra? Jag tror inte det utan är övertygad om motsatsen. För att jag anser att det finns tung evidens för att inavel på längre sikt leder till inavelsjukdomar och att man istället står där med en förstörd ras. Tittar man i backspegeln på raser där man konsekvent inavlat för att få fram bättre hundar blev långtidsresultatet raser med bred spridning av sjukdomar, sjukdomsanlag och förstörda temperament. Eller för den delen gå till oss själva, amyloidos, porfyri, döv/blindhet osv, sjukdomar som är en direkt konsekvens av inavel och där evidensen är glasklar.
Men oavsett vilket sätt man avlar på så är för mig ärlighet det viktigaste. Att man står för sin övertygelse och inte mörkar och framför allt då inte till sina valpköpare. Vi uppfödare får ju på något underligt sätt oftast veta det mesta om varandra. Det är frapperande ofta som man kan iakta och notera de konstigaste bortförklaringar och krumbukter till varför man gör som man gör, och ännu oftare att man inte går ut med sitt agerande offentligt. Och den som borde vara i centrum för informationen, valpköparen, tror sig vara Miss Informed men är istället totalt missinformed.
Det här gäller naturligvis inte alla, har också sett många strålande exempel på uppfödare som förvisso inte avlar enligt vare sig rasklubbens eller skk:s rekommendationer men som helt ärligt och uppriktigt står för det och tydligt informerar om det på alla de sätt. Dom är värda all respekt i mina ögon. Vi är ju tidsmässigt i starten och rasen är väldigt ung därför är det ju helt krasst så att inte finns någon som sitter på hela sanningen och vet vad som är rätt och fel då det gäller de allra flesta aspekterna av avelsarbetet. Det får framtiden utvisa.
Och för att det ska vara möjligt så är det ju faktiskt av värde för rasen som helhet att aveln sker på olika sätt och enligt olika övertygelser så att vi framtiden faktiskt får ett reelt avelsmaterial att utvärdera. Så sträck på dig, vi gör alla så gott vi kan. Det finns för mig ingen anledning att inte våga stå för det man gör. Kanske vi istället för att försöka övertyga varandra om att just vi har rätt, kan respektera att vi är olika, stå för vårt eget sätt att tänka och lära oss av varandras framgångar och misstag, vi kommer ändå aldrig att ha tid att göra alla misstag själv.
torsdag 21 oktober 2010
onsdag 29 september 2010
Tyck till!
Alla gårdisägare/medlemmar i rasklubben. Imorgon är sista dagen som man kan lämna in åsikter om avelskommitténs förslag på ändringar i avelsrekommendationerna. Så ta och tyck till. Det är inte någon garanti att man är kunnig för att man köpt ett kennelnamn av SKK á 2000 spänn och inte heller säkert att man fattat någont alls för att man fött upp x antal/hundratal valpar. Och mina damer och herrar, med det inte sagt att jag förringar erfarna uppfödares kunskap och erfarenhet, jag bara påpekar att det faktum att man innehar epitetet uppfödare inte är någon garanti att man är kunnig avseende avelsfrågor. Likaledes kan man vara mycket duktig även om man inte är uppfödare. Det är i mitt tycke personen och inte definitionen som avgör ens kompetens. Individens grundkunskaper, intresse, kunskapssökande och engagemang.
Alla medlemmar i en rasklubb ska värderas lika och ha samma rätt. Det kan finnas oanade kunskapsbanker , hundägare och genetiker, hundägare och biolog, hundägare och veterinär, hundägare och aktiv inom SKK och så vidare...
Det inkomna ska ju sedan självfallet värderas av sakkunniga inom rasklubb, avelsråd och avelskommitté. Det är ju inte någon omröstning utan en efterfrågan om åsikter. Så kom igen och tyck till. Sin åsikt har man, enligt min mening, alltid rätt till eller? Det värsta som kan hända är ju att någon tycker att man ska hålla käften. Och tro mig, det dör man inte av, då hade jag varit stendöd redan som tonåring. Det är alltså vare sig dödligt, farligt eller förbjudet. Och oavsett vad som sedan händer med det man uttryckt, även om man tycker att jag är helt pantad eller rynkar på näsan och det sedan åker i soporna, så känns det, åtminstone för mig, så bra att jag i alla fall sa vad jag tyckte.
Alla medlemmar i en rasklubb ska värderas lika och ha samma rätt. Det kan finnas oanade kunskapsbanker , hundägare och genetiker, hundägare och biolog, hundägare och veterinär, hundägare och aktiv inom SKK och så vidare...
Det inkomna ska ju sedan självfallet värderas av sakkunniga inom rasklubb, avelsråd och avelskommitté. Det är ju inte någon omröstning utan en efterfrågan om åsikter. Så kom igen och tyck till. Sin åsikt har man, enligt min mening, alltid rätt till eller? Det värsta som kan hända är ju att någon tycker att man ska hålla käften. Och tro mig, det dör man inte av, då hade jag varit stendöd redan som tonåring. Det är alltså vare sig dödligt, farligt eller förbjudet. Och oavsett vad som sedan händer med det man uttryckt, även om man tycker att jag är helt pantad eller rynkar på näsan och det sedan åker i soporna, så känns det, åtminstone för mig, så bra att jag i alla fall sa vad jag tyckte.
söndag 12 september 2010
Tempo!
Har nu uppdaterat min kartläggning av gårdshundarna till och med mitten på augusti i år. HD mässigt ser siffrorna ut ungefär som tidigare. Finns ju massor att titta på och subgrupper att analysera men här är några av ytterligheterna:
Båda föräldrarna med A höfter i de kullar där det finns undersökta valpar är det i 17% av kullarna minst en valp med HD och i 6,2% av kullarna minst en valp med D/E.
En eller båda föräldrarna med HD i de kullar där det finns undersökta valpar är det i 57% av kullarna minst en valp med HD och i 26% av kullarna minst en valp med D/E.
Båda föräldrarna oröntgade i de kullar där det finns undersökta valpar är det i 38% av kullarna minst en valp med HD och i 15% av kullarna minst en valp med D/E.
Har kollat lite särskilt på C kullar då dom varit under diskussion. Det finns 57 kullar med undersökta valpar där antingen den ena eller båda är röntgade med C. I dessa kullar finns det minst en valp med HD i 42% av kullarna och valpar med D/E i 16% av kullarna.
Nu ska man komma ihåg att det här är väldigt små siffror då underlaget fortfarande är litet. Men för mig känns det otroligt spännande nu när alla aveldjuren ska röntgas och vi i framtiden kommer att få ett mycket större material att hämta kunskap ifrån.
Har också noterat ett annat fenomen och det är tempo. Man kan även där avla på väldigt olika sätt, med låg eller hög hastighet. Här är några några exempel på i mina ögon lite högre "tempo":
*Tik född -07, fick första kullen då hon var tretton månader och har nu fått tre kullar, alla med samma hane.
*Tik importerad -07, har därefter fått fyra kullar med samma hane.
*Tik född -03, fick tre kullar inom loppet av sexton månader.
*Tik född -08, fick första kullen då hon var nitton månader och har hunnit få ytterligare en kull.
*Tik född -08, fick första kullen då hon var sexton månader.
*Hane född -05, fick sju kullar inom två år.
*Hane född -08, fick sin första kull då han var tio månader.
*Hane född -08, fick sin första kull då han var femton månader.
*Hane född -07, fick sin första kull då han var tjugo månader och har på femton månader fått totalt sju kullar, 34 valpar.
*Hane född -06, fick sin första kull då han var fjorton månader och har på två och ett halvt år fått åtta kullar, 39 valpar.
*Hane född -07, fick sin första kull då han var arton månader och har på drygt ett år fått sex kullar.
*Hane född -07, fick sin första kull då han var tolv månader och har på knappt två år fått tolv kullar, 53 valpar.
Jahaja, som vanligt när det gäller avel så är säkerligen åsikterna och motiven till hur man väljer att avla många och skilda. Tycker ändock att det är lite intressant att notera att aveln kan se väldigt olika ut även vad det gäller andra perspektiv än HD och återigen, det finns så många olika aspekter att värdera och det är i slutändan upp till varje uppfödare att värna om det dom tycker är viktigt.
Båda föräldrarna med A höfter i de kullar där det finns undersökta valpar är det i 17% av kullarna minst en valp med HD och i 6,2% av kullarna minst en valp med D/E.
En eller båda föräldrarna med HD i de kullar där det finns undersökta valpar är det i 57% av kullarna minst en valp med HD och i 26% av kullarna minst en valp med D/E.
Båda föräldrarna oröntgade i de kullar där det finns undersökta valpar är det i 38% av kullarna minst en valp med HD och i 15% av kullarna minst en valp med D/E.
Har kollat lite särskilt på C kullar då dom varit under diskussion. Det finns 57 kullar med undersökta valpar där antingen den ena eller båda är röntgade med C. I dessa kullar finns det minst en valp med HD i 42% av kullarna och valpar med D/E i 16% av kullarna.
Nu ska man komma ihåg att det här är väldigt små siffror då underlaget fortfarande är litet. Men för mig känns det otroligt spännande nu när alla aveldjuren ska röntgas och vi i framtiden kommer att få ett mycket större material att hämta kunskap ifrån.
Har också noterat ett annat fenomen och det är tempo. Man kan även där avla på väldigt olika sätt, med låg eller hög hastighet. Här är några några exempel på i mina ögon lite högre "tempo":
*Tik född -07, fick första kullen då hon var tretton månader och har nu fått tre kullar, alla med samma hane.
*Tik importerad -07, har därefter fått fyra kullar med samma hane.
*Tik född -03, fick tre kullar inom loppet av sexton månader.
*Tik född -08, fick första kullen då hon var nitton månader och har hunnit få ytterligare en kull.
*Tik född -08, fick första kullen då hon var sexton månader.
*Hane född -05, fick sju kullar inom två år.
*Hane född -08, fick sin första kull då han var tio månader.
*Hane född -08, fick sin första kull då han var femton månader.
*Hane född -07, fick sin första kull då han var tjugo månader och har på femton månader fått totalt sju kullar, 34 valpar.
*Hane född -06, fick sin första kull då han var fjorton månader och har på två och ett halvt år fått åtta kullar, 39 valpar.
*Hane född -07, fick sin första kull då han var arton månader och har på drygt ett år fått sex kullar.
*Hane född -07, fick sin första kull då han var tolv månader och har på knappt två år fått tolv kullar, 53 valpar.
Jahaja, som vanligt när det gäller avel så är säkerligen åsikterna och motiven till hur man väljer att avla många och skilda. Tycker ändock att det är lite intressant att notera att aveln kan se väldigt olika ut även vad det gäller andra perspektiv än HD och återigen, det finns så många olika aspekter att värdera och det är i slutändan upp till varje uppfödare att värna om det dom tycker är viktigt.
tisdag 27 juli 2010
Dagarna efter....
En stor olycka inträffde. Döda och svårt skadade barn och vuxna. Kirurgen är traumaansvarig och som kirurgjour ingår man som en central del av räddningsorganisationen. Man kämpar som en tok med att försöka rädda de skadade med adrenaliet piskande i hela kroppen och när det är över tar man hand om följdverkningarna och de anhöriga.
Det är ett privilegium. Och då syftar jag inte bara på det "heroiska", att man aktivt arbetar med patienterna och räddar liv. Det är också en stor gåva att få vara del av den ofattbara katastrof som drabbar de inblandade. Det låter helt befängt, jag förstår det. Men när man har till sin arbetsuppgift att hjälpa människor som upplever det mest otänkbara, fruktansvärda så kan man inte undgå att erfarenheten ger en ordentlig portion referenser. Referenser och värderingar som gör att man ser på livet annorlunda och att det blir så otroligt mycket rikare. Varje dag, varje stund varje glädjeämne är en ynnest som man på intet sätt ska ta för given. Vad som är värdefullt i tillvaron.
Sjukvårdsjobbet innebär ju även till vardags mycket som påverkar ens sätt att se på livet. Människor mitt i livet, döende i cancer, lämnar sina närmaste bakom sig och liknande mer "långsamma" traumatisk livshändelser. Men när det blir en sådan här stor och plötslig katastrof så påminns man på ett annat sätt, det slår en väldigt påtagligt, mitt i ansiktet och mitt i magen. Hur otroligt skört livet är och hur snabbt det kan förändras så fullständigt och oåterkalleligt.
Jag kan inte låta bli att ägna en tanke åt dom som lever i det motsatta. Som mår så dåligt i sitt eget liv och inte förmår uppskatta det överhuvudtaget så att dom tvingas ägna stor del av sin tid till att försöka ställa till det och vara elak med andra bara för att må lite mindre dåligt själva. Det är så fruktansvärt synd om dem och sådana här gånger blir det så otroligt påtagligt.
Till mina barn. Jag älskar er, ni är det största, vackraste, det bästa och det underbaraste. Jag är så innerligt glad och tacksam för att ni är hemma och hela. För varje sekund vi får vara tillsammans och för att vi har varandra. Det enda som egentligen betyder något.
Det är ett privilegium. Och då syftar jag inte bara på det "heroiska", att man aktivt arbetar med patienterna och räddar liv. Det är också en stor gåva att få vara del av den ofattbara katastrof som drabbar de inblandade. Det låter helt befängt, jag förstår det. Men när man har till sin arbetsuppgift att hjälpa människor som upplever det mest otänkbara, fruktansvärda så kan man inte undgå att erfarenheten ger en ordentlig portion referenser. Referenser och värderingar som gör att man ser på livet annorlunda och att det blir så otroligt mycket rikare. Varje dag, varje stund varje glädjeämne är en ynnest som man på intet sätt ska ta för given. Vad som är värdefullt i tillvaron.
Sjukvårdsjobbet innebär ju även till vardags mycket som påverkar ens sätt att se på livet. Människor mitt i livet, döende i cancer, lämnar sina närmaste bakom sig och liknande mer "långsamma" traumatisk livshändelser. Men när det blir en sådan här stor och plötslig katastrof så påminns man på ett annat sätt, det slår en väldigt påtagligt, mitt i ansiktet och mitt i magen. Hur otroligt skört livet är och hur snabbt det kan förändras så fullständigt och oåterkalleligt.
Jag kan inte låta bli att ägna en tanke åt dom som lever i det motsatta. Som mår så dåligt i sitt eget liv och inte förmår uppskatta det överhuvudtaget så att dom tvingas ägna stor del av sin tid till att försöka ställa till det och vara elak med andra bara för att må lite mindre dåligt själva. Det är så fruktansvärt synd om dem och sådana här gånger blir det så otroligt påtagligt.
Till mina barn. Jag älskar er, ni är det största, vackraste, det bästa och det underbaraste. Jag är så innerligt glad och tacksam för att ni är hemma och hela. För varje sekund vi får vara tillsammans och för att vi har varandra. Det enda som egentligen betyder något.
onsdag 30 juni 2010
Give me a bite
Jag och Zelda har varit på turné till WDS i Danmark. En helt underbar upplevelse. Jag har ju rest lite hit och dit men faktiskt aldrig varit i vårt grannland i syd. Helgen bjöd på två utställningar. På fredag var det circuitutställning i Fredericia. Mycket välorganiserat och trevligt av den danska rasklubben. 69 hundar var anmälda. Zelda har ju inte något danskt championat så denna helgen gick hon i öppenklass. Fick otroligt fin kritik, bedömningen exellent och placerade sig som tvåa i klassen av fjorton mycket vackra tikar och kom sedan trea i bästa tikklass.
Söndag var det utställning igen på WDS i Herning. 105 hundar anmälda varav 23 tikar i öppenklass. Zelda kom på förstaplats i öppenklassen med exellent. Sedan var det inte någon placering i bästa tikklass utan endast en vinnare togs ut. Ett helt otroligt resultat. Det känns verkligen som en riktig ynnest att få gå med Zelda i ringen. En exteriört så bra hund får man nog bara en gång i livet tror jag. Utställd totalt fjorton gånger för tretton olika domare som samtliga gett henne CK eller exellent och topp-placeringar, helt osannolikt. Sen är hon ju så otroligt rolig att gå med också, hon går som på räls och tycker det är helkul, aldrig något krångel eller några konstigheter, så härligt.
Det var massor av vackra hundar i helgen. Var väldigt imponerad av de danska hundarna. Lagom i storlek och med mycket rastypiska detaljer, lovar gott för framtiden tycker jag. Sverige representerades som allra bäst av kennel Kitenga. Med sina egenuppfödda hundar kammade de hem storvinster på båda utställningarna. Måste vara något alldeles extra att få så otroligt bra resultat med de hundar man själv har fött upp och de hade verkligen med sig exteriört rastypiska och fantastiskt vackra vovvar.
Har klurat lite på det här med betten. Vår rasklubb har som rekommendation att vi inte bör avla på bettfel och enligt rasstandarden är saxbett och tångbett tillåtet. Bettfel är ju självfallet inte något hunden i sig lider av men det är ju en del av rastypen och som uppfödare är man ju nyfiken på alla delar av avelsarbetet. Tycker att jag sista året stött på rätt många hundar med bettfel. Med det inte sagt att det är med sanningen överensstämmande eller att det på något sätt blivit fler. Sannolikt är det så att jag börjat notera dem eller att jag råkat träffa på ovanligt många.
Träffade två vovvar för några veckor sedan vars ena förälder har ett underbett men båda dom hundarna hade perfekta bett. Zelda har ett suveränt bett men har gett valp med bettfel. Eska har två tänder i tångbett men alla hennes valpar har perfekta saxbett. Nyfiken som man är så började jag genast fundera på hur det fungerar när det gäller avel. Det är bedömt som ärftligt men hur ärvs det egentligen? Rakt nedstigande? Dominant eller recessivt/polygent? Kan det hoppa över en generation och slå igenom sedan? En hel massa frågetecken dök genast upp och det är inte alls säkert att det finns några svar på dessa. Jag fick helt enkelt något att bita i.
Söndag var det utställning igen på WDS i Herning. 105 hundar anmälda varav 23 tikar i öppenklass. Zelda kom på förstaplats i öppenklassen med exellent. Sedan var det inte någon placering i bästa tikklass utan endast en vinnare togs ut. Ett helt otroligt resultat. Det känns verkligen som en riktig ynnest att få gå med Zelda i ringen. En exteriört så bra hund får man nog bara en gång i livet tror jag. Utställd totalt fjorton gånger för tretton olika domare som samtliga gett henne CK eller exellent och topp-placeringar, helt osannolikt. Sen är hon ju så otroligt rolig att gå med också, hon går som på räls och tycker det är helkul, aldrig något krångel eller några konstigheter, så härligt.
Det var massor av vackra hundar i helgen. Var väldigt imponerad av de danska hundarna. Lagom i storlek och med mycket rastypiska detaljer, lovar gott för framtiden tycker jag. Sverige representerades som allra bäst av kennel Kitenga. Med sina egenuppfödda hundar kammade de hem storvinster på båda utställningarna. Måste vara något alldeles extra att få så otroligt bra resultat med de hundar man själv har fött upp och de hade verkligen med sig exteriört rastypiska och fantastiskt vackra vovvar.
Har klurat lite på det här med betten. Vår rasklubb har som rekommendation att vi inte bör avla på bettfel och enligt rasstandarden är saxbett och tångbett tillåtet. Bettfel är ju självfallet inte något hunden i sig lider av men det är ju en del av rastypen och som uppfödare är man ju nyfiken på alla delar av avelsarbetet. Tycker att jag sista året stött på rätt många hundar med bettfel. Med det inte sagt att det är med sanningen överensstämmande eller att det på något sätt blivit fler. Sannolikt är det så att jag börjat notera dem eller att jag råkat träffa på ovanligt många.
Träffade två vovvar för några veckor sedan vars ena förälder har ett underbett men båda dom hundarna hade perfekta bett. Zelda har ett suveränt bett men har gett valp med bettfel. Eska har två tänder i tångbett men alla hennes valpar har perfekta saxbett. Nyfiken som man är så började jag genast fundera på hur det fungerar när det gäller avel. Det är bedömt som ärftligt men hur ärvs det egentligen? Rakt nedstigande? Dominant eller recessivt/polygent? Kan det hoppa över en generation och slå igenom sedan? En hel massa frågetecken dök genast upp och det är inte alls säkert att det finns några svar på dessa. Jag fick helt enkelt något att bita i.
Hanna 14 år och Jill 4 år konfererar vid hästhagen
fredag 30 april 2010
Äntligen på plus
Vilken vinter det varit. Svinkallt och massor med snö. Men nu är termometern äntligen på plus och vi med den. Lite högar kvar men i stort sett snöfritt, hääääärligt. Har haft hysteriskt mycket att göra. Ja ja jag vet, så är det alltid men just nu har det varit lite mer än vanligt. Först bortrest två veckor av tre. Mormor är fantastisk och sköter allt här hemma men vissa saker blir ändå kvar typ ungarnas skolarbete, kloklippning, utrensning osv. Sen har jag jobbat en del, sjuttiotvå timmar förra veckan och dryga femtio veckan innan dess. Mycket jourer hela april. Så då blir det lite rörigt.
Oris och Asla är helt fantastiska. Känns som helt rätt val av valpar. Är ju så när man har några stycken att man inte bara kan gå på vad man vill utan även måste ta hänsyn till hur det kan tänkas påverka flocken och denna gången blev det kanonbra än så länge. Båda är lugna och coola tjejer. Ipsi är ju en helt otroligt fantastisk hund men man kan inte ha flera Ipis i samma flock. Hon har så mycket motor och framåtanda så då skulle det nog bli väldigt rörigt. Men dessa två tjejer passar som hand i handsken. Alsa är väldigt social, utåtriktad, tillgänglig och öppen. Sån otroligt charmig, okomplicerad och glad tjej. Oris är lugn, självständig, smart och lyhörd. Så lättsam, trevlig och kärleksfull. Funderade ju väldigt länge innan jag bestämde mig för att ha två tjejer här hemma, inte helt enkelt men det blev så toppenbra. Är så otroligt glad för båda två, kompletterar både varandra och dom andra hundarna perfekt. Nu håller jag alla tummar att dom fortsätter att utvecklas så bra och att dom är friska förstås.
Har varit till Piteå och hälsat på barn-barnen. Inca, Eskas valp från A-kullen har fått valpar med Freileys Affe. Såna otroligt fina små knytten. Alla fem med sin alldeles personliga charm. Mycket fint temperament på allihopa och söta som sockerbitar förstås. Så glad också för att Affe fått sin andra kull. Han är ju verkligen en kanonkille med alla kvaliteér man bara kan önska av en gårdshund. Det var ju tillsammans med honom som Zelda fick sin första kull och där kombinationen av hundarna gav grav HD. Är ju så lätt hänt att hunden, för att man tänker för snävt eller kanske av okunskap, slås ut på grund av en "katastrofkull" och just därför är jag extra glad att han blivit pappa igen.
Oris och Asla är helt fantastiska. Känns som helt rätt val av valpar. Är ju så när man har några stycken att man inte bara kan gå på vad man vill utan även måste ta hänsyn till hur det kan tänkas påverka flocken och denna gången blev det kanonbra än så länge. Båda är lugna och coola tjejer. Ipsi är ju en helt otroligt fantastisk hund men man kan inte ha flera Ipis i samma flock. Hon har så mycket motor och framåtanda så då skulle det nog bli väldigt rörigt. Men dessa två tjejer passar som hand i handsken. Alsa är väldigt social, utåtriktad, tillgänglig och öppen. Sån otroligt charmig, okomplicerad och glad tjej. Oris är lugn, självständig, smart och lyhörd. Så lättsam, trevlig och kärleksfull. Funderade ju väldigt länge innan jag bestämde mig för att ha två tjejer här hemma, inte helt enkelt men det blev så toppenbra. Är så otroligt glad för båda två, kompletterar både varandra och dom andra hundarna perfekt. Nu håller jag alla tummar att dom fortsätter att utvecklas så bra och att dom är friska förstås.
Har varit till Piteå och hälsat på barn-barnen. Inca, Eskas valp från A-kullen har fått valpar med Freileys Affe. Såna otroligt fina små knytten. Alla fem med sin alldeles personliga charm. Mycket fint temperament på allihopa och söta som sockerbitar förstås. Så glad också för att Affe fått sin andra kull. Han är ju verkligen en kanonkille med alla kvaliteér man bara kan önska av en gårdshund. Det var ju tillsammans med honom som Zelda fick sin första kull och där kombinationen av hundarna gav grav HD. Är ju så lätt hänt att hunden, för att man tänker för snävt eller kanske av okunskap, slås ut på grund av en "katastrofkull" och just därför är jag extra glad att han blivit pappa igen.
Enligt min mening kan man inte döma en hund efter en kull. Med allra största sannolikhet är det kombinationen av hundar som gör att det blir tokigt. Om man tänker på hur gentetiken fungerar så måste man ju ha minst två kullar med olika linjer och genetiskt material i kombinationen för att kunna avgöra om i sig hunden har sådan tung heriditet att den ska tas ur avel eller om det är en oturlig kombination som gav det oönskade reslutatet. Vare sig Affe eller Zelda har ju något "synbart" konstigt i sina stamtavlor men såklart en massa oröntgat bakom sig. Blir det galet så kan man som jag ser på saken inte skylla det hela på den ena eller den andra hunden. Det handlar ju om en polygen nedärvning som kan slå igenom fastän man inte kan förutspå det. Någonstans bakom dem finns ärftligheten som i kombination med varandra blev så tokigt. Så nu håller vi förstås alla tummar att dessa valpar liksom Zeldas andra kull med en annan hane ska få okay HD resultat.
Läste om det kommande avelsindex. Det tror jag blir kanonbra. Det vi idag lutar vår kunskap mot är stora internationella studier där man sett att hundar med HD grad C-E lämnar fler avkommor med HD än HD fria hundar. Det är ju en självklarhet att individer med sjukdom är mer sannolik att få avkomma med sjukdom än en frisk individ om man tittar på stora material. Med avelsindex kommer ny kunskap som sedan kan utvärderas och göra att vi kommer närmare friska hundar. Man får en "bredare" kunskap om den individuella hunden i sig då man räknar ut ett index som baseras på det hunden har runt omkring sig och bakom sig. Vilket då i sin tur ger en säkrare beräkning eftersom det är en polygen nedärvning. Om en hund t e x har C höft men allt är bra runt omkring den och bakom den så kan den i sig få ett så pass bra avelsindex att den ändå kan användas i avel trots att man vet att hundar med C höfter generellt ger fler avkommor med HD fel än HD fria hundar. Nu är ju inte gårdshunden där ännu för det krävs fler röntgade avelsdjur för att kunna vara med i detta och räkna ut index men eftersom vi nu har krav på HD röntgade avelsdjur i och med hälsoprogrammet så kommer vi i framtiden att kunna ansluta och ha nytt av det. Känns verkligen kanonbra då man på så sätt får en säkrare bakgrund och att säkerligen fler hundar kommer att kunna användas i avel och på så sätt minska den genetiska förlusten samtidigt som man ändå säkerställer att det inte drabbar hälsan hos djuren.
onsdag 24 mars 2010
Framstående....
Kan inte låta bli att fundera lite över epitetet framstående eller ibland främsta eller varför inte föregångare. Har läst dem på flera ställen nu. Vad är det som utmärker en framstående, den främsta eller en föregångare. Vad har man då gjort för något som är särskilt bra?
Kanske man ska överskrida SKK:s inavelsgrad i tjugosju av sina tjugonio kullar, eller skrika åt en styrelsemedlem att hon är dum i huvudet (sen kan man ju alltid bli förorättad för att hon svarade att man ska hålla truten). Är det antal hundar som man fått till champion som gör att man är framstående, antal kullar man fött fram osv...
Har faktiskt väldigt svårt att förstå resonemanget överhuvudtaget. För mig är hundavel inte någon tävling. Det är ett intresse, ju mer man kan lära sig desto roligare blir det. Det är oerhört svårt men fantastiskt kul och utvecklande. För mig handlar det om att man ska hjälpas åt, samarbeta, lära av varandra. Ha roligt helt enkelt och samtidigt försöka göra så gott man kan för rasen i helhet.
För att det överhuvudtaget ska fungera krävs en central organisation och det är där rasklubben kommer in i bilden. Som för mig ska vara en objektiv instans som ser till både hundar, rasen, hundägare och uppfödare. Den ena varken bättre eller sämre än den andra. Varenda en som har en gårdshund ska vara lika mycket värd och ha samma möjlighet att förändra eller påverka. Vill man ha en förändring tar man fram material som visar att den är nödvändig och gynnar rasen som helhet.
Ha ha, låter lite som flower power. Självklart är det så att man inte går ihop med alla och att man väljer att samarbeta mer med personer som man gillar, som fungerar ungefär som en själv eller kanske har ett liknande tänk. Men det är ju inte något dåligt i sig. Att lite olika grupper arbetar med olika saker och kanske åt olika håll är en förutsättning för progress. Man får fram fler infallsvinklar, lösningar på problem eller nya rön som kan komma alla till godo. Det jag inte riktigt greppar är all denna konkurrens inklusive epitet som framstående och föregångare. Varför är någon bättre eller sämre och vem avgör vem/vad som är bra/dåligt. På vilket sätt driver det saker och ting framåt och hur gynnar det våra vovvar?
fredag 19 mars 2010
Valpflytt och vårfunderingar....
Det går så otroligt fort. Nu har det flesta av valparna redan flyttat.... Ska ju behålla två tjejer hemma och det är tur det, har man haft tretton små yrväder runt fötterna skulle det bli väldigt tomt om alla for sin väg. Pepsi är omröntgad, fortfarande med A/C på höfterna. Audell var så otroligt skicklig så jag tror inte att det lönar sig att röntga om henne. Vi får klura på fallet ett tag helt enkelt. Synd att en sådan pärla inte kan gå i avel men så är det ju, hälsan går först. Noppe kommer inte heller att gå i avel, också jättesynd då han är en sådan kanonkille på alla sätt. Men så är det, ska man hålla på med detta så får man också vara beredd på att det händer saker som gör att inte alla ens planer går i lås. Det är bara att ta nya tag.
Skrivs lite här och där om detta med hälsoprogram och HD fortfarande. Nu är det ju ett faktum och jag är övertygad om att det gynnar rasen enormt på sikt. Men där skiljer åsikterna sig åt..... Har till och med läst på ett par ställen om att man skyndat sig att ta kullar på oröntgade djur och sedan låter bli att röntga dem. Det resonemanget förstår inte jag. Har aveldjuret många kullar efter sig så är det ju enligt min mening ännu viktigare att röntga honom eller henne för att få en uppfattning om avkommornas förutsättningar. Jag kanske är trögtänkt men jag fattar inte varför det skulle gynna hundägare/valpar/uppfödare/rasen att man inte röntgar hundar med många avkommor efter sig? Då avkommorna är många och om någon eller flera av dessa skulle drabbas av HD så är det ju av än större vikt att ha möjlighet att kartlägga bakgrunden till det.
Dessutom tror jag att risken är överhängande att man kanske oriktigt skyller detta på den oröntgade individen istället för att försöka ta rätt på var det kommer ifrån och vad man kan göra för att minska riskerna för kommande kullar. Den oröntgade hunden kommer, utan att man egentligen vet att det är så, att ses som en "riskhund" och man kommer att akta sig för att ha något med den och dess avkommor att göra. Med påföljande förlust av avelsmaterial. Nåja, var och en blir salig på sin fason heter det ju och det viktiga är ju att man har en genomtänkt strategi och att man följer sin egen övertygelse. Sen att man kan tycka olika är ju självklart.
Även vi som följer rekomendationerna har ju självfallet olika åsikter och tänkande. Det är inte heller säkert att man för att man följer rekommendationerna anser att dessa är optimala men att man ändå är övertygad om att en central styrning, utvärdering och uppföljning är det bästa för rasen i stort. Att man har förmågan att förhålla sig till ett regelverk är självfallet inte heller samma sak som att man håller med om allt i det regelverket.
Rasklubbens årsmöte har gått av stapeln. En rätt lugn tilldragelse som i fjol om jag förstått rapporterna rätt. Jag hade inte möjlighet att närvara själv denna gång då jag hade valpleveranser hela förra helgen så det är alltså hörsägen i år. Har funderat lite på varför det cirkulerar så mycket "snack" om hälsoprogrammet men att några reella åtgärder mot det inte görs. Förutom då någon enstaka skrivelse som inte fått någon respons. Ren spekulation förstås men jag tror att det helt enkelt kan vara så att de flesta av medlemmarna i rasklubben är positiv till detta och att de som är emot det är få men väldigt "högljudda". Därför blir det mycket snack men när man sedan försökte göra något aktivt för att förhindra att det kom till stånd eller försöker få det avskaffat så går det helt enkelt inte för att man inte är tillräckligt många eller kanske inte har tillräckligt underlag för att belägga sina argument.
Men nu ser vi framåt mot sommaren. Ipsis tänkta kull har ju blivit inställd så då tror jag att vi åker på lite utställningar istället jag och racerräkan. Å så härligt med sommar, värme och massa aktivt hundliv. Det ser jag fram emot en dag som idag när snön yr ner....
Skrivs lite här och där om detta med hälsoprogram och HD fortfarande. Nu är det ju ett faktum och jag är övertygad om att det gynnar rasen enormt på sikt. Men där skiljer åsikterna sig åt..... Har till och med läst på ett par ställen om att man skyndat sig att ta kullar på oröntgade djur och sedan låter bli att röntga dem. Det resonemanget förstår inte jag. Har aveldjuret många kullar efter sig så är det ju enligt min mening ännu viktigare att röntga honom eller henne för att få en uppfattning om avkommornas förutsättningar. Jag kanske är trögtänkt men jag fattar inte varför det skulle gynna hundägare/valpar/uppfödare/rasen att man inte röntgar hundar med många avkommor efter sig? Då avkommorna är många och om någon eller flera av dessa skulle drabbas av HD så är det ju av än större vikt att ha möjlighet att kartlägga bakgrunden till det.
Dessutom tror jag att risken är överhängande att man kanske oriktigt skyller detta på den oröntgade individen istället för att försöka ta rätt på var det kommer ifrån och vad man kan göra för att minska riskerna för kommande kullar. Den oröntgade hunden kommer, utan att man egentligen vet att det är så, att ses som en "riskhund" och man kommer att akta sig för att ha något med den och dess avkommor att göra. Med påföljande förlust av avelsmaterial. Nåja, var och en blir salig på sin fason heter det ju och det viktiga är ju att man har en genomtänkt strategi och att man följer sin egen övertygelse. Sen att man kan tycka olika är ju självklart.
Även vi som följer rekomendationerna har ju självfallet olika åsikter och tänkande. Det är inte heller säkert att man för att man följer rekommendationerna anser att dessa är optimala men att man ändå är övertygad om att en central styrning, utvärdering och uppföljning är det bästa för rasen i stort. Att man har förmågan att förhålla sig till ett regelverk är självfallet inte heller samma sak som att man håller med om allt i det regelverket.
Rasklubbens årsmöte har gått av stapeln. En rätt lugn tilldragelse som i fjol om jag förstått rapporterna rätt. Jag hade inte möjlighet att närvara själv denna gång då jag hade valpleveranser hela förra helgen så det är alltså hörsägen i år. Har funderat lite på varför det cirkulerar så mycket "snack" om hälsoprogrammet men att några reella åtgärder mot det inte görs. Förutom då någon enstaka skrivelse som inte fått någon respons. Ren spekulation förstås men jag tror att det helt enkelt kan vara så att de flesta av medlemmarna i rasklubben är positiv till detta och att de som är emot det är få men väldigt "högljudda". Därför blir det mycket snack men när man sedan försökte göra något aktivt för att förhindra att det kom till stånd eller försöker få det avskaffat så går det helt enkelt inte för att man inte är tillräckligt många eller kanske inte har tillräckligt underlag för att belägga sina argument.
Men nu ser vi framåt mot sommaren. Ipsis tänkta kull har ju blivit inställd så då tror jag att vi åker på lite utställningar istället jag och racerräkan. Å så härligt med sommar, värme och massa aktivt hundliv. Det ser jag fram emot en dag som idag när snön yr ner....
onsdag 10 mars 2010
HD statistik
Har nu gått igenom födda kullar och röntgade hundar tom 2010-02-21. De hundar som inte finns med i statistiken är de sent inmönstrade hundarna eller importerade hundar som alltså inte kan härröras till en född kull eftersom det är så jag baserat min statistik. Totalt sett under åren 1990-2010-02-21 rör det sig om 17 stycken röntgade hundar.
Jag har förenklat det hela genom att likställa hd grad 1 med C grad 2 med D och grad 3 med E efter att ha rådfrågat sakkunnig på SKK. Tittar man på totalen så har det fötts 1508 kullar och 5820 valpar. Av dessa är det 1606st som är röntgade. 337st var HD belastade vilket ger en siffra på 21% av totalt antal röntgade hundar. Sannolikt är mörkertalet betydligt högre då det är de som själva röntgar sina avelsdjur som också uppmanar valpköpare att göra detsamma.
Antal valpar med ua: 75
Antal valpar med A: 753
Antal valpar med B: 441
Antal valpar med C: 235
Antal valpar med D: 74
Antal valpar med E 28
Det jag tycker är som mest intressant är hur det ser ut i kullarna d v s var det slår igenom. Det finns röntgade valpar i 848 kullar av de totalt 1508 registrerade kullarna. Och det här är alltså inte någon punktstatistik utan allt som går att hitta på SKK:s avelsdata och inkluderar samtliga kullar mellan åren 1990 till och med 2010-02-21. Av de kullar där det finns röntgade avkommor så fanns det minst en valp med HD grad C-E i 269 stycken kullar d v s 31,7%.
Här är några exempel på hur det ser ut i kullarna beroende på föräldrarnas HD status X står för att HD status är okänt d v s hunden är oröntgad, andel kullar med HD anger alltså det antal kullar där det finns minst en röntgad valp med HD diagnos C, D eller E, andel kullar med D/E anger det antal kullar där det finns minst en valp med diagnosen D eller E d v s grav HD.
Båda föräldrar med A: Tot: 187st. Andel kullar med HD: 27 st d v s 14,4%. Andel kullar med D/E:12 st d v s 6,4 %.
En förälder X och den andra med A/B/ua: Tot: 143st. Andel kullar med HD: 43st d v s 30,1%. Andel kullar med D/E:7 st d v s 4,9% .
Båda föräldrar med X: Tot: 88st. Andel kullar med HD: 34st d v s 38,6%. Andel kullar med D/E:14st d v s 15,9%.
En eller båda med HD belastning dvs C, D, E: Tot 75st. Andel kullar med HD: 43st d v s 57,3%. Andel kullar med D/E:21 st d v s 28,0%.
Det har ju varit en del funderingar runt hundar med C höfter och jag har därför sorterat ut deom från sista raden ovan och tittat lite specifikt på just dessa kullar och i de 49 kullar där det finns röntgade avkommor ser det ut så här:
Totalt diagnos C: 49st. Andel kullar med HD: 22st d v s 44,9%. Andel kullar med D/E: 9st d v s 18,4%.
Ena föräldern C och den andra friröntgad: Tot 30st. Andel kullar med HD: 13st d v s 43,3%. Andel kullar med D/E: 5st d v s 16,7%.
Ena föräldern C och andra HD el X: Tot 19st. Andel kullar med HD: 9st d v s 47,4%. Andel kullar med D/E: 4st d v s 21,1%.
Det här är ju väldigt små siffror men för mig så indikerar det ändå det som visats i stora internationella studier d v s att friröntgade hundar ger mindre antal avkommor med höfledsdysplasi än de som har HD. Nu ligger framtiden för oss. När vi nu ingår i ett hälsoprogram så kommer samtliga avelsdjur vara röntgade och vi kommer därför att kunna ta fram betydligt större material och därigenom mera signifikanta siffror som talar om hur det ser ut just i våran ras. Och visst vill vi väl alla veta vad vi håller på med.....
Jag har förenklat det hela genom att likställa hd grad 1 med C grad 2 med D och grad 3 med E efter att ha rådfrågat sakkunnig på SKK. Tittar man på totalen så har det fötts 1508 kullar och 5820 valpar. Av dessa är det 1606st som är röntgade. 337st var HD belastade vilket ger en siffra på 21% av totalt antal röntgade hundar. Sannolikt är mörkertalet betydligt högre då det är de som själva röntgar sina avelsdjur som också uppmanar valpköpare att göra detsamma.
Antal valpar med ua: 75
Antal valpar med A: 753
Antal valpar med B: 441
Antal valpar med C: 235
Antal valpar med D: 74
Antal valpar med E 28
Det jag tycker är som mest intressant är hur det ser ut i kullarna d v s var det slår igenom. Det finns röntgade valpar i 848 kullar av de totalt 1508 registrerade kullarna. Och det här är alltså inte någon punktstatistik utan allt som går att hitta på SKK:s avelsdata och inkluderar samtliga kullar mellan åren 1990 till och med 2010-02-21. Av de kullar där det finns röntgade avkommor så fanns det minst en valp med HD grad C-E i 269 stycken kullar d v s 31,7%.
Här är några exempel på hur det ser ut i kullarna beroende på föräldrarnas HD status X står för att HD status är okänt d v s hunden är oröntgad, andel kullar med HD anger alltså det antal kullar där det finns minst en röntgad valp med HD diagnos C, D eller E, andel kullar med D/E anger det antal kullar där det finns minst en valp med diagnosen D eller E d v s grav HD.
Båda föräldrar med A: Tot: 187st. Andel kullar med HD: 27 st d v s 14,4%. Andel kullar med D/E:12 st d v s 6,4 %.
En förälder X och den andra med A/B/ua: Tot: 143st. Andel kullar med HD: 43st d v s 30,1%. Andel kullar med D/E:7 st d v s 4,9% .
Båda föräldrar med X: Tot: 88st. Andel kullar med HD: 34st d v s 38,6%. Andel kullar med D/E:14st d v s 15,9%.
En eller båda med HD belastning dvs C, D, E: Tot 75st. Andel kullar med HD: 43st d v s 57,3%. Andel kullar med D/E:21 st d v s 28,0%.
Det har ju varit en del funderingar runt hundar med C höfter och jag har därför sorterat ut deom från sista raden ovan och tittat lite specifikt på just dessa kullar och i de 49 kullar där det finns röntgade avkommor ser det ut så här:
Totalt diagnos C: 49st. Andel kullar med HD: 22st d v s 44,9%. Andel kullar med D/E: 9st d v s 18,4%.
Ena föräldern C och den andra friröntgad: Tot 30st. Andel kullar med HD: 13st d v s 43,3%. Andel kullar med D/E: 5st d v s 16,7%.
Ena föräldern C och andra HD el X: Tot 19st. Andel kullar med HD: 9st d v s 47,4%. Andel kullar med D/E: 4st d v s 21,1%.
Det här är ju väldigt små siffror men för mig så indikerar det ändå det som visats i stora internationella studier d v s att friröntgade hundar ger mindre antal avkommor med höfledsdysplasi än de som har HD. Nu ligger framtiden för oss. När vi nu ingår i ett hälsoprogram så kommer samtliga avelsdjur vara röntgade och vi kommer därför att kunna ta fram betydligt större material och därigenom mera signifikanta siffror som talar om hur det ser ut just i våran ras. Och visst vill vi väl alla veta vad vi håller på med.....
tisdag 16 februari 2010
Inavelsstatistik
Har börjat uppdatera mitt exceldokument. Spännande och glädjande nyheter avseende inavelsstatistiken.
Det enda som hade försämrats var förhållandet tik/hane. Det optimala vore såklart om lika många hanar som tikar användes i avel. Förutsatt att vi inte använder så många helsyskon så skulle vi då få absolut störst genetisk spridning och den stora genetiska förlusten är ju ett av rasens problem. Genomgång av den genetiska förlusten år 2004 visade att vi förlorat 83% av vårt genetiska material sedan inmönstringen 1987. Det gäller alltså att verkligen att förvalta de gener vi har kvar, se till att vi använder mentalt sunda, rastypiska hundar med friska gener och försöka få så stor spridning som möjligt.
I år hade förhållandet tik/hane ökat från fjolårets 1,36 tikar per hane till 1,55 tikar per hane. Små siffror så dom kan var lite kluriga att greppa, optimalt är alltså 1,0. Man kan för att få en uppfattning jämföra med då matadoraveln var som störst 1991 och vi då låg på ett tal av 2,27. Sedan dess har aktiva åtgärder vidtagits för att minska matadoraveln vilket självfallet är av stor vikt för att minska den gentiska förlusten och siffran har gått nedåt förutom då i år då den vänder uppåt igen. Anledningen är såklart att några hanar används till många tikar. En hane har fått sex kullar, två hanar fem kullar vardera och en hane fick fyra kullar. Förlusten kommer sig då av att vi får fler hundar som har samma genmaterial till hälften istället för att dessa hundar hade haft olika material från andra hanar vars gener vi då också tagit rätt på.
I övrigt var det idel goda nyheter i årets inavelsstatistik. En låg inavelsgrad generellt i rasen är ju en förutsättning för att vi ska slippa drabbas av inavelssjukdomar och friska hundar står nog högst upp på önskelistan för alla uppfödare.
2009 registrerades 163 valpkullar med 672 valpar jfm 2008 då det registrerades 149 kullar 624 valpar. Inavelsgraden har sjunkit och är nu den klart lägsta hittills med ett genomsnitt på 1,65% jfm 2,26% 2008. Hela 44,8% av kullarna eller 73 st låg på en inavelsgrad under 1% alltså nästan hälften, 23,3% eller 38 kullar låg på en inavelsgrad på mellan 1,0 och 2.0%. Tillsammans 68,1% alltså två tredjedelar av kullarna med en inavelsgrad på under 2.0%, hurra! Endast 2 kullar eller 1,2% översteg SKK:s tillåtna inavelsgrad på 6,25% också klart lägst hittills jfm 7 kullar eller 4,7% i fjol. Verkligen superbra och man blir så otroligt glad över allt det arbete alla fantastiska uppfödare lägger ned för att bidra till den genetiska spridningen i rasen.
Jag återkommer med nytt inlägg när HD statistiken är klar. Nu från datans värld tillbaka till valpmyset i lådan, den absolut mest fantastiska aspekten av avelsarbete, små mysiga, pigga, underbart härliga valpar......
Det enda som hade försämrats var förhållandet tik/hane. Det optimala vore såklart om lika många hanar som tikar användes i avel. Förutsatt att vi inte använder så många helsyskon så skulle vi då få absolut störst genetisk spridning och den stora genetiska förlusten är ju ett av rasens problem. Genomgång av den genetiska förlusten år 2004 visade att vi förlorat 83% av vårt genetiska material sedan inmönstringen 1987. Det gäller alltså att verkligen att förvalta de gener vi har kvar, se till att vi använder mentalt sunda, rastypiska hundar med friska gener och försöka få så stor spridning som möjligt.
I år hade förhållandet tik/hane ökat från fjolårets 1,36 tikar per hane till 1,55 tikar per hane. Små siffror så dom kan var lite kluriga att greppa, optimalt är alltså 1,0. Man kan för att få en uppfattning jämföra med då matadoraveln var som störst 1991 och vi då låg på ett tal av 2,27. Sedan dess har aktiva åtgärder vidtagits för att minska matadoraveln vilket självfallet är av stor vikt för att minska den gentiska förlusten och siffran har gått nedåt förutom då i år då den vänder uppåt igen. Anledningen är såklart att några hanar används till många tikar. En hane har fått sex kullar, två hanar fem kullar vardera och en hane fick fyra kullar. Förlusten kommer sig då av att vi får fler hundar som har samma genmaterial till hälften istället för att dessa hundar hade haft olika material från andra hanar vars gener vi då också tagit rätt på.
I övrigt var det idel goda nyheter i årets inavelsstatistik. En låg inavelsgrad generellt i rasen är ju en förutsättning för att vi ska slippa drabbas av inavelssjukdomar och friska hundar står nog högst upp på önskelistan för alla uppfödare.
2009 registrerades 163 valpkullar med 672 valpar jfm 2008 då det registrerades 149 kullar 624 valpar. Inavelsgraden har sjunkit och är nu den klart lägsta hittills med ett genomsnitt på 1,65% jfm 2,26% 2008. Hela 44,8% av kullarna eller 73 st låg på en inavelsgrad under 1% alltså nästan hälften, 23,3% eller 38 kullar låg på en inavelsgrad på mellan 1,0 och 2.0%. Tillsammans 68,1% alltså två tredjedelar av kullarna med en inavelsgrad på under 2.0%, hurra! Endast 2 kullar eller 1,2% översteg SKK:s tillåtna inavelsgrad på 6,25% också klart lägst hittills jfm 7 kullar eller 4,7% i fjol. Verkligen superbra och man blir så otroligt glad över allt det arbete alla fantastiska uppfödare lägger ned för att bidra till den genetiska spridningen i rasen.
Jag återkommer med nytt inlägg när HD statistiken är klar. Nu från datans värld tillbaka till valpmyset i lådan, den absolut mest fantastiska aspekten av avelsarbete, små mysiga, pigga, underbart härliga valpar......
fredag 12 februari 2010
Action...
Fyra veckor och nu är det full rulle. Dom är bara för härliga hela bunten. Börjat ploppa ur lådorna. I morse när jag vaknade så hade Fellow smitit ur lådan och lagt sig i bädden nedanför sängen. Hade legat och diat mamma hela natten, herregud han måste trott att han kommit till himlen, alla dessa tuttar bara till mig YES. Skrattade så jag tjöt, vilken filur, åh så nöjd han var. Han var minst sagt fyrkantig, så full i magen att han darrade i knäna när han ställde sig upp. Dom är så ljuvliga.... Igår kväll gick jag förbi tvättstugan, vad konstigt det såg ut i lådan, kollade och där hade min näst äldsta Jonathan knosat ned sina 190cm och låg och mös med valparna, vi njuter så av dem allihopa.
Jazz knatar runt lite....
Echo vill uuuuuuup...
Freja till attack....
Asla på väg ut....
Harry in action...
Valpmys... 190cm Jonathan som knosat ned sig i lådan...
åNirå på väg...
Kiwi är ett födgeni....
Feeling vill också upp...
Elo på tur....
Jazz knatar runt lite....
Echo vill uuuuuuup...
Freja till attack....
Asla på väg ut....
Harry in action... Men släpp ut oss...
Valpmys... 190cm Jonathan som knosat ned sig i lådan...Rune anfaller...
Idun fick nåt äckligt i munnen....
Idun viskar till syrran Finest
Kiwi är ett födgeni.... Vem gapar störst, Finest och Idun
Haaalllååååå...... Finest och Rune
Jag har en plan syrran.... Idun och Kiwi 
Mmmmm man kan inte få nog av dem.....
lördag 30 januari 2010
Award
Jag har fått en award ifrån Birgitta Roligt & lite pyssligt!Reglerna se ut så här:
A: Kopiera awarden på er blogg!
B: Länka till personen som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!
7 intressanta fakta?
Jag är en äkta norrbottnisk tjurskalle (suprise!) och total känslomänniska
Gillar att snickra, teckna, skapa och mitt klädintresse är lika med noll, jeans och T-shirt är fullgod utestass tycker jag
När barnen flyttat ut ska jag börja måla tavlor med oljefärg
Ser nästan aldrig på TV utan är en deckarknarkare, alltid minst en deckare på gång, går åtminstone åt ett par i veckan.
Anser att en relation/ett förhållande har man i själen och till alla man har runt omkring sig, det är inte i en ring på fingret eller liknande påklistrade epitet, JAG VÄGRAR!
Drömmer om ett stort växthus på gården där jag kan odla vindruvor och sockerärtor
Jag ger denna award till
Ewa
Susanne
Siw
Anna
Maria
Christine
Nina
Konsten att fota en valp.....
Börjar bli ordning på livet. Har gjort ett par avslut och har ett par på gång så fjolårets röra börjar lägga sig, känns så skönt. Lite kvar att jobba med men inget jag kan göra något åt för stunden så det tänkte jag lägga på hyllan ett tag. Man kan inte slakta alla demoner samtidigt, så jag sparar ett par. Och så är jag ju en sådan total känslomänniska så att jag är absolut och totalt nykär i alla mina små hjälper ju till såklart. Så nu lever jag i någon sorts lyckorus, är allmänt förvirrad och mycket disträ, mammahormoner tror jag, ja jag lallar på i tillvaron som är helt underbar...
Dom är så ljuvliga alla små, njuter av dom varenda sekund. Som kennelägare vill jag ju lägga ut lite fina bilder på mina småttingar. Så fram med kameran och så tänker jag mig fina små ansiktsbilder a la porträtt, framifrån så man ser hur underbara dom är med sina nyöppnade små ögon. Jo tjena, man kämpar som ett galning och valparna med fast åt helt olika håll. Och ibland så undrar jag, kanske man skulle lägga in dom där "misslyckade" bilderna istället. Dom är ju så härliga med alla sina miner, att gäspa så käkarna nästan går ur led är en favoritposé. Tja varför inte så här kommer en presentation med tvåveckors valpar in action....
Benzelias Evening Star
Benzelias Evening Echo
Benzelias Evening Escape
Dom är så ljuvliga alla små, njuter av dom varenda sekund. Som kennelägare vill jag ju lägga ut lite fina bilder på mina småttingar. Så fram med kameran och så tänker jag mig fina små ansiktsbilder a la porträtt, framifrån så man ser hur underbara dom är med sina nyöppnade små ögon. Jo tjena, man kämpar som ett galning och valparna med fast åt helt olika håll. Och ibland så undrar jag, kanske man skulle lägga in dom där "misslyckade" bilderna istället. Dom är ju så härliga med alla sina miner, att gäspa så käkarna nästan går ur led är en favoritposé. Tja varför inte så här kommer en presentation med tvåveckors valpar in action....
Benzelias Evening Event
Benzelias Evening Star
Benzelias Evening Echo
Benzelias Evening Escape
Dom är för läckra på alla de sätt.....fredag 15 januari 2010
Nu är F-kullen här....
Benzelias Frost Fang, hane trefärgad
Benzelias Frost Fellow, hane vit/röd
Benzelias Frost Flower, tik vit/röd
Benzelias Frost Finest, tik vit/röd
Benzelias Frost Fairy, tik vit/viltfärgad
Benzelias Frost Feeling, tik vit/röd
Lite söta dom också....onsdag 13 januari 2010
Mera...
valpar kommer det inom närmsta dygnet skulle jag tro. Zeldas öppningsskede har startat, hon är låg i temp och har bäddat lite på morgonen. Väldigt lugn ännu så jag tror det dröjer ett tag men snart kommer dom.... Å så spännande att få se vad hon har för sötisar i magen....
15.20 Zelda hässjar och bäddar men har inte fått krystvärkar ännu... så spännande det är!
01.50 De två första har anlänt, två rejäla grabbar en trefärgad och en vit/röd och det finns flera kvar....
03.30 Och nu har nästa två anlänt, två tjejer, vit/röda bägge två och det finns flera kvar....
15.20 Zelda hässjar och bäddar men har inte fått krystvärkar ännu... så spännande det är!
01.50 De två första har anlänt, två rejäla grabbar en trefärgad och en vit/röd och det finns flera kvar....
03.30 Och nu har nästa två anlänt, två tjejer, vit/röda bägge två och det finns flera kvar....
tisdag 12 januari 2010
Får jag presentera...
Benzelias Evening Event, Hane vit/viltfärgad
Benzelias Evening Star, Tik trefärgad
Benzelias Evening Echo, Hane trefärgad 
Benzelias Evening Escape, Hane trefärgad 
Benzelias Evening Elf, Tik trefärgad
Benzelias Evening Breeze, Tik vit/viltfärgad 
Benzelias Evening Sunset, Hane vit/viltfärgad 
Lite söta va...
måndag 11 januari 2010
Nu är dom här
Vi har jobbat på inatt. Hon är helt enorm den tjejen. Tog en stund innan första kom, sen tog hon en paus på två timmar och sen ploppade hon ut resten. Sju valpar blev det. Fyra hanar och tre tikar. Tre av valparna, två hanar och ena tiken tror jag är viltfärgade, någon brun variant i alla fall, vi får studera fallet när dom blivit någon dag. Övriga valpar blev trefärgade. Fint tecknade allihopa, alla med bläs utom två som är vita på nosen och har stjärna. Mycket vitt och någon fläck. Välskapta och pigga, inte så jättestora mellan 175 och 225 gram.
Å så lycklig jag är nu, ska vila en liten stund innan barnen ska till första skoldagen... om jag kan slita ögonen från dom förstås...
Å så lycklig jag är nu, ska vila en liten stund innan barnen ska till första skoldagen... om jag kan slita ögonen från dom förstås...
söndag 10 januari 2010
Snart så...
kommer dom små. Det är mer intensivt nu, hon bäddar oftar och hässjar hela tiden. Så om någon eller några timmar så här dom här....
21.25 Jobbat intensivt en lång stund men nu är det lite lugnare ett tag, vi har varit ut en liten sväng, ätit lite smält vaniljglass med äggula och druvsocker och hon har fått benmassage. Åter till dom arbetssamma öppningsvärkarna, mera hässjning och bäddning.... min duktiga, tappra...
00.20 Första valpen född, viltfärgad kille 255g, pigg och allert. Nu blir vi nog upptagna en stund.... hurraaaaa!
21.25 Jobbat intensivt en lång stund men nu är det lite lugnare ett tag, vi har varit ut en liten sväng, ätit lite smält vaniljglass med äggula och druvsocker och hon har fått benmassage. Åter till dom arbetssamma öppningsvärkarna, mera hässjning och bäddning.... min duktiga, tappra...
00.20 Första valpen född, viltfärgad kille 255g, pigg och allert. Nu blir vi nog upptagna en stund.... hurraaaaa!
Valpar på G....
Nu är det spännande värre här hemma. Eska har gått in i öppningsskedet. Är låg i temp och bäddar lite. Men hon är lugn än så länge så jag tror nog det dröjer ett bra tag än. För er som inte fått valpar så börjar öppningsskedet med att tiken sjunker i temperatur från normala 37,5-38,5 till ned mot eller under 37 grader. Sedan kan det ta 12 - 24 timmar ibland längre innan själva förlossningen startar. Under tiden så bäddar tiken lite då och då, när det börjar närma sig så blir bäddningen mer intensiv och tätare och tiken börjar hässja det vill säga flåsa intensivt. Mot slutet så bäddar och hässjar hon konstant och sedan kommer krystvärkar och första valpen föds.
Så nu förbereder jag inför valpningen. Allt som behövs är framplockat och spänningen stiger....
Så nu förbereder jag inför valpningen. Allt som behövs är framplockat och spänningen stiger....
fredag 1 januari 2010
Välkommen...
Nu är det här 2010 det bäst året någonsin! Jo så är det, det är jag absolut övertygad om. Efter att ha släpat på skräpiga gamla skraltiga 2009 så är jag så glad för att få sparka ut det med baken före och lämna det bakom mig. Och tänk nu är den trista hösten ett fjolårsminne blott, ha! Det skålar vi för, tjohoooooo
Julafton var underbar, så mysigt, massor av god mat, tolv sorters hemgjord godisar bara för att nämna något. Härlig stämning och så avslappnat och skönt. Å så all barnens glädje, jaja dom är stora nu men ändå. Jag gillar också paket. Det behöver absolut inte vara dyrt eller påkostat men visst är det kul att öppna överraskningar, dom som inte tycker det tror jag faktiskt ljuger lite. Å jag fick precis allt jag önskat mig och mer därtill. Några nya enhands tvingar varav två stycken längre, 60cm, en ny slipmaskin, klämmor och ett par sekatörer, kanon att klippa t e x grisöron med. En ny kaffebryggare, ny hushållsvåg som är absolut nödvändigt nu när valparna nalkas, kaffemuggar och så ett av min mammas vackra armband. Ja säg vad kan man önska sig mer?
Nyårsafton gick över förväntan. Är ju inte alltid så roligt med alla smällare. Var faktiskt lite orolig då tikarna är dräktiga. Zelda har aldrig brytt sig om smällare men Eska gillar dom inte. Nu bor vi ju på landet så det var inte så farligt förutom just vid tolvslaget då. Men vi knölade ner oss i soffan och det gick alldeles utmärkt. Ispi undrade lite vad det var som pågick men tjejerna sov och snarkade sig genom det värsta, fina tjejerna.
Sju veckor har gått av dräktigheten och nu rör det på sig i båda magarna. Tänk att det kan vara så mysigt att bara ligga med en hand på magen och känna dom små därinne. Livets under.... Och nu är jag så nyfiken. Det här är faktiskt bättre än alla julklappar. Tänk flera små liv, individer, därinne som snart kommer till världen och kommer att ge gläde och lycka till både sig själva och så många andra under många år. Det om något är fantastiskt....
Julafton var underbar, så mysigt, massor av god mat, tolv sorters hemgjord godisar bara för att nämna något. Härlig stämning och så avslappnat och skönt. Å så all barnens glädje, jaja dom är stora nu men ändå. Jag gillar också paket. Det behöver absolut inte vara dyrt eller påkostat men visst är det kul att öppna överraskningar, dom som inte tycker det tror jag faktiskt ljuger lite. Å jag fick precis allt jag önskat mig och mer därtill. Några nya enhands tvingar varav två stycken längre, 60cm, en ny slipmaskin, klämmor och ett par sekatörer, kanon att klippa t e x grisöron med. En ny kaffebryggare, ny hushållsvåg som är absolut nödvändigt nu när valparna nalkas, kaffemuggar och så ett av min mammas vackra armband. Ja säg vad kan man önska sig mer?
Nyårsafton gick över förväntan. Är ju inte alltid så roligt med alla smällare. Var faktiskt lite orolig då tikarna är dräktiga. Zelda har aldrig brytt sig om smällare men Eska gillar dom inte. Nu bor vi ju på landet så det var inte så farligt förutom just vid tolvslaget då. Men vi knölade ner oss i soffan och det gick alldeles utmärkt. Ispi undrade lite vad det var som pågick men tjejerna sov och snarkade sig genom det värsta, fina tjejerna.
Sju veckor har gått av dräktigheten och nu rör det på sig i båda magarna. Tänk att det kan vara så mysigt att bara ligga med en hand på magen och känna dom små därinne. Livets under.... Och nu är jag så nyfiken. Det här är faktiskt bättre än alla julklappar. Tänk flera små liv, individer, därinne som snart kommer till världen och kommer att ge gläde och lycka till både sig själva och så många andra under många år. Det om något är fantastiskt....
Blivande mammor med runda magar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
