Give me a bite

Jag och Zelda har varit på turné till WDS i Danmark. En helt underbar upplevelse. Jag har ju rest lite hit och dit men faktiskt aldrig varit i vårt grannland i syd. Helgen bjöd på två utställningar. På fredag var det circuitutställning i Fredericia. Mycket välorganiserat och trevligt av den danska rasklubben. 69 hundar var anmälda. Zelda har ju inte något danskt championat så denna helgen gick hon i öppenklass. Fick otroligt fin kritik, bedömningen exellent och placerade sig som tvåa i klassen av fjorton mycket vackra tikar och kom sedan trea i bästa tikklass.

Söndag var det utställning igen på WDS i Herning. 105 hundar anmälda varav 23 tikar i öppenklass. Zelda kom på förstaplats i öppenklassen med exellent. Sedan var det inte någon placering i bästa tikklass utan endast en vinnare togs ut. Ett helt otroligt resultat. Det känns verkligen som en riktig ynnest att få gå med Zelda i ringen. En exteriört så bra hund får man nog bara en gång i livet tror jag. Utställd totalt fjorton gånger för tretton olika domare som samtliga gett henne CK eller exellent och topp-placeringar, helt osannolikt. Sen är hon ju så otroligt rolig att gå med också, hon går som på räls och tycker det är helkul, aldrig något krångel eller några konstigheter, så härligt.

Det var massor av vackra hundar i helgen. Var väldigt imponerad av de danska hundarna. Lagom i storlek och med mycket rastypiska detaljer, lovar gott för framtiden tycker jag. Sverige representerades som allra bäst av kennel Kitenga. Med sina egenuppfödda hundar kammade de hem storvinster på båda utställningarna. Måste vara något alldeles extra att få så otroligt bra resultat med de hundar man själv har fött upp och de hade verkligen med sig exteriört rastypiska och fantastiskt vackra vovvar.

Har klurat lite på det här med betten. Vår rasklubb har som rekommendation att vi inte bör avla på bettfel och enligt rasstandarden är saxbett och tångbett tillåtet. Bettfel är ju självfallet inte något hunden i sig lider av men det är ju en del av rastypen och som uppfödare är man ju nyfiken på alla delar av avelsarbetet. Tycker att jag sista året stött på rätt många hundar med bettfel. Med det inte sagt att det är med sanningen överensstämmande eller att det på något sätt blivit fler. Sannolikt är det så att jag börjat notera dem eller att jag råkat träffa på ovanligt många.

Träffade två vovvar för några veckor sedan vars ena förälder har ett underbett men båda dom hundarna hade perfekta bett. Zelda har ett suveränt bett men har gett valp med bettfel. Eska har två tänder i tångbett men alla hennes valpar har perfekta saxbett. Nyfiken som man är så började jag genast fundera på hur det fungerar när det gäller avel. Det är bedömt som ärftligt men hur ärvs det egentligen? Rakt nedstigande? Dominant eller recessivt/polygent? Kan det hoppa över en generation och slå igenom sedan? En hel massa frågetecken dök genast upp och det är inte alls säkert att det finns några svar på dessa. Jag fick helt enkelt något att bita i.

Hanna 14 år och Jill 4 år konfererar vid hästhagen