Uppdaterad och biten

Djurlivet är verkligen härligt särskilt här på landet. Men ibland är naturen framme och visar sina vassa tänder. I torsdags i form av en gigantisk igelkott. Är begåvad med ett helt gäng sådana, har både vuxna och ungar som intagit gården som sitt revir. För det mesta håller dom sig utanför stängslet men nu var det en av den större modellen som krånglat sig in under nätet. Mina gårdshundar ska städa gården också från Igelkottar. Dom jobbar tillsammans när det gäller dem och det ser ut som motorsågsmassakern när dom är klara, huvaligen. Denna gången var det dock Igelkotten som avgick med segern. Hörde hur dom lät och sprang ut. Räddade kotten och började inspektera vovvarna, både Ipsi och Zelda var blodiga på ryggen. Kom ifrån Eska som fått sig ett bett rakt över frambenet strax nedanför armbågen. Visste inte ens att dom hade så stora munnar men det var ju å andra sidan en stor kotte. Efter två timmar så var benet dubbelt så tjockt som det andra och orentligt rodnat och värmeökat. Eftersom det kom så snabbt så blev min gissning att det kotten haft någon riktigt elak bakterie i munnen typ Pasteurella multocida eller någon sådan. Tordes inte chansa utan satt in antibiotika. Blev betydligt bättre efter ett par dagar, skönt. Det avgör dock saken, hon får vara hemma när vi åker till Tollarp i veckan.

Har suttit på SKK:s avelsdata och uppdaterat mitt gårdshundsdokument. Sammantaget ser det faktiskt mycket bra ut, inavelsgraderna i år är generellt låga och inga större förändringar när det gäller HD resultatet jfm sista december 2008. Vet att det finns dom som funderar angående användandet av hundar med C på höfterna. Stora internationella studier visar att avelsdjur med C ger fler avkommor med HD än hundar med A och B. Tycker dock att det är en intressant diskussion. Det kan ju skilja från ras till ras och vår ras är ju en liten lätt och välmusklad hund. Har hört ett par veterinärer som menar på att C hos en gårdshund inte är ett C i realiteten eftersom dom är byggda som dom är. Tyvärr så är det mycket lite röntgat efter dessa hundar men jag tog ut statistik på det som finns från 1990 fram till nu. Totalt finns det 81 kullar med en eller båda aveldjuren som är röntgade C på höfterna. Av dessa kullar finns det röntgade avkommor i 41 av kullarna. Av de 41 kullarna finns det en eller flera valpar med HD i 20 kullar det vill säga 49% och i 7 av dessa 41 kullar finns det HD grad D eller E d v s 17%.

Den lilla statistik som finns talar alltså inte för att vi ska använda hundar med C på höfterna i avel. Personligen tycker jag dock att siffrorna är för små för att man ska kunna dra några reella slutsatser av dessa. Men framtiden ligger för oss. I och med att vi nu får ett hälsoprogram som innebär att alla avelsdjur kommer att vara röntgade så kommer vi ju också att kunna få fram mycket mer täckande och relevanta data som ger en tydligare indikation på hur det förhåller sig just i våran ras.

Ett fantastiskt komplement vore en hälsoenkät med kliniska data på dels hur mycket problem gårdshunden har av HD men också för att kartlägga hälsan i övrigt. Om hunden har besvär eller ej är en aspekt som självfallet också måste beaktas i avelsarbetet och avvägas tillsammans med alla övriga aspekter. Hundens mående är självfallet viktigt ur alla perspektiv. Men beaktar man vad HD faktiskt är d v s en genetisk skelettmissbildning med polygen nedärvning så är det inte vilka symtom hundarna har som ska avgöra hur man avlar. Det blir ännu mer viktigt då vi har små och lätta hundar där man kanske inte kan se på hunden om den har HD eller ej. Om man bara avlar på klinik d v s hur hundarna mår och inte kartlägger anlagen och spridningen i rasen finns det en stor risk att man anrikar anlagen genom bla linjeavel. I och med det ökar också risken för grövre missbildningar och svårt sjuka och lidande hundar. Har man väl hamnat i den situationen att hundarna börjar vara så svårt belastade att dom lider av sjukdomen då dom dessutom är små och lätta m m och börjar arbeta med det först då så kanske man inte har något kvar att arbeta med. Dessutom har hundar fått lida för vår skull kanske helt i onödan.

Så för mig är det självklart. Vi kommer aldrig att helt kunna få bort HD genom röntgen, det är en för grov diagnostik, för det krävs molekylärbiologisk genetisk diagnostik och den finns inte idag. Men vi kommer att kunna begränsa spridningen och i och med det minska risken för att vi i framtiden befinner oss i samma katastrofala situation som många andra raser hamnat i då man allt för sent insett vad som håller på att hända. Sen hur vi ska avla och vad som ger vad, det får framtiden utvisa.

Badskutt

Soppkoket

Efter att avelskommitén godkänt ansökan om hälsoprogram och detta därmed är ett faktum har bloggandet fått ny fart. Å hej å hå. Vad ska man säga om det då? Ja det hjälps inte men nog är det underhållande. Det första man kan konstatera är att dom är ett fåtal. Samma personer förekommer i samtliga bloggar. Att det endast är en liten klick var väldigt tydligt om man var på årsmötet, en klar majoritet som var för hälsoprogram och ett par enstaka som hade ett par frågor om detsamma.

Årsmötet ja, det beskrivs en hit och en dit. Det är ju intressant särskilt som dom flesta som skriver om det inte verkar varit närvarande och ändå har så mycket och så tillförlitlig (?)information om det. Ännu intressantare är att dom som säger sig varit där inte yttrade ett ord på mötet men efter detta blivit väldigt talföra. Min uppfattning är att det var ett rätt stillsamt möte. Dagordningen avhandlades punktvis och korrekt. Inkorrekt är dock det påstående som florerar lite här och var att motionen om hälsoprogram röstades igenom. Det blev inte någon omröstning eftersom att ingen önskade votering utan motionen antogs av ett enhälligt möte. Det var ju bra för vår del eftersom det bara var tre av oss som skickat in motionen som var närvarande.

Nästa sak jag kan konstatera är att det inte verkar som om det egentligen finns några reella argument mot hälsoprogram. Åtminstone har då inte jag sett några. Ja vad ska man göra? Tja man får väl koka soppa på en spik då, det vill säga hitta på lite. Och det är nu som dom spännande konspirationsteorierna kommer smygande runt hörnet. Det skrivs om hemliga inavelskoefficienter, hemliga stamböcker, bakomliggande maktkonspirationer, fiffel med handläggningen, uppvigling av oskyldiga, ja det finns visst inte några gränser för hur nervkittlande det kan bli. Wow, Agatha Cristie, Steve Mc Lean och Stephen King kan slänga sig i väggen, här finns "verklighetens" pusseldeckare, maktintriger och skräckhistorier. Med massor av fantasi bakar man in små detaljer för att för läsaren avslöja lagom mycket så att man kanske ändå kan gissa vem skurkarna är. Rätt sött faktiskt.

Lägger man sedan till sin soppa en rejäl nypa kverluansparanoia och förföljelsemani så blir det genast lite grövre och inte lika gulligt men å andra sidan så blir det dessto påtagligare hur tokigt det hela är. Med en gnutta kritisk granskning så talar texterna för sig själva. Det är svårt att förstå att det är vuxna människor som kallar sina medmänniskor för än det ena och än det andra men så verkar faktiskt vara fallet.

Det sista konstaterandet för dagen får bli ett ordspråk. Det finns ju en hel bunt sådana som passar in men idag föll jag för en gammal goding som osökt pockar på när man läser om alla hemskheter som påstås försigå bakom lykta dörrar och allt vad alla vi .......... har gjort i samband med ansökan om hälsoprogram. Efter sig själv dömer man andra.

Det finns bättre sätt att roa sig på

Sommartider hey hey....

Jobbar sista nattjouren innan semester, har röjt där hemma så att ledigheten enbart ska nyttjas till livets underbara. Och underbart är det. Helt fantastiskt faktiskt. Livet är så njutbart i dessa sommartider. Sommarkvällen är ljus och varm. Man går och skrotar på gården, vovvarna springer omkring, barnen pysslar med sitt eller gör mig sällskap.... Kokar lite rabarberkräm, plockar jordgubbar, spanar på krusbären, tränar lite med vovvarna, fotograferar, tar en kopp kaffe..... Man pysslar lite här och lite där, inga tider att passa, lugnet regerar både i sinne och liv. Bättre kan det inte bli är faktiskt nästan lite avundsjuk på mig själv och skulle inte byta med någon för allt i världen.

Utställningssäsongen är slut för i år om man inte räknar med Tollarp då. Ipsi har haft en helt fantastisk start. Hon har fått genomgående suverän kritik, första pris och hp på alla sex utställningarna. Det absolut bästa med alltihopa är att hon tycker att det är roligt och att hon fungerar så suveränt i ringen.

Tollarp, har längtat efter att åka dit i ett par år nu och äntligen blir det av. Bestämt mig för att ta med mig Zelda och Ipsi. Eska har jag så svårt att bestämma mig om. Hon vill alltid följa med, det tycker hon är toppen, yes matte nu drar vi. Men när man kommit dit man ska så vill hon snart åka hem igen. Tittar på mig och säger att nu är det dax matte, nu åker vi hem, gillar inte alls att vara borta. Hon skulle aldrig gnälla på mig, det ligger inte för henne men vi känner ju varandra och även om hon försöker så är det uppenbart att hon inte trivs. Tror jag får fundera på det ett tag till helt enkelt. Känns ju inte roligt att lämna henne men samtidigt så har hon det ju toppen hemma med barnen och mina föräldrar, svårt fall.

Ska bli så kul att ställa ut Zelda igen, hon har ju fått vara hemma denna säsongen hittills. Det är en fröjd att gå med henne, hon är så härlig i ringen. Extra roligt såklart att få ställa både mor och dotter. Roligast av allt blir att få se alla dessa hundar, tänk bara över hundra gårdshundar på samma plats, kan det bli bättre. Alla dessa finingar som man bara sett på bild, nu får jag träffa dom live, tjohoooooo. Killspaningen kommer att vara på högvarv, ja fyrbenta grabbar förstås. Å så många snygga och trevliga potentiella pappor till våra kullar vi kommer att få se och hälsa på. Det ser jag fram emot.