Fick ett mail ifrån en uppfödare som var våldsamt upprörd och kände sig kränkt för att jag i min blogg kallat henne diktator. Skrattade så jag tjöt (jag får många tokroliga mail, tro mig) men insåg sedan att den stackars uppfödaren faktiskt på fullaste allvar kände sig personligen kränkt. Så då tänkte jag att jag skulle försöka klargöra begreppet uppfödardiktatur som hon syftade på.
Jag är så otroligt tacksam för den kunskap och erfarenhet som jag fått ta del av från de fantastiska uppfödare som jag känner. Samtliga är så duktiga, erfarna och kunniga och delar så generöst med sig av sin kunskap. Helt otroliga. Men det exkluderar ju inte att man söker mer kunskap för hur fina, vänliga och kunniga dom än är så är deras kunskap personlig och kommer en begränsad sfär till godo. Jag är så glad för att jag är en del av den men tycker inte att det på något sätt förhindrar att man söker mer kunskap. Varför kan man inte komplettera denna fantastiska kunskapsbank?
För att förtydliga så tar jag ett exempel från mitt arbete, jag jobbar med kirurgi. För inte allt för många år sedan var det kirurgen som beslutade om, hur och varför patienten skulle opereras beroende på hans eller hennes personliga kunskap och erfarenhet. Så är det inte längre. Nu har vi nationella och regionala vårdprogram som är framtagna med vetenskapligt godkända metoder och baseras på stora underlag och objektiva fakta. Massiv forskning och starka belägg krävs för att man ska utforma behandlingsprinciper som sedan alla är skyldiga att följa. Jag kan inte tejpa ett sår längs efter istället för på tvären utan att kunna belägga att det är det bästa sättet att få en optimal sårläkning. Självfallet räcker det inte med att jag läser en vetenskaplig rapport för att sedan operera en patient, det krävs också en kirurgisk kunskap och erfarenhet men det är objektiv vetenskap som avgör om, hur och varför det är det bästa för just den här patienten att genomgå en operation. Personlig och vetenskaplig kunskap kompletterar varandra för patientens bästa. Visst, människor är människor och hundar är hundar men dom är också levande varelser som ska behandlas med omtanke, omsorg och respekt.
Ett utmärkt exempel på den kunskap jag eftersöker är SKK:s avelsdata där man kan få fram massor av fakta om hundar man tar fram. Jag har hittills inte hört talas om en enda uppfödare oavsett om man röntgar eller ej som tycker att det ska tas bort för att det är offentligt och kommer alla till godo. Det som nu är på gång är ett avelsindex för de raser som ingår i hälsoprogram och HD röntgar sina avelsdjur. Ett sådant innebär att man kommer att kunna räkna ut ett riskindex för HD för den kombination man planerar. Jag tycker att det låter som ett helt fantastiskt framtida verktyg. Men för att det ska vara genomförbart så krävs naturligtvis ett underlag och det får vi inte om vi inte röntgar våra avelshundar. Man kan inte ta fram säkerlagd statistik utan att ha ett ordentligt underlag att beräkna ifrån.
Jag har så svårt att förstå varför några få (närmare 80% av alla registrerade uppfödare röntgar sina avelsdjur) är så emot ett hälsoprogram med central registrering. Det innebär ju inte någon begränsning, man får fortfarande avla på hunden oavsett resultat av HD röntgen men det ger enorma möjligheter till forskning och kartläggning. Jag har hittills inte hört ett enda välbelagt argument till varför man inte ska ha ett hälsoprogram med central registrering.
Visst, jag kanske är hårdhudad som inte bryr mig om den de få uppfödare som kanske blir upprörda eller känner sig hotade av att jag framför mina åsikter i en blogg (inte för att jag förstår varför man blir upprörd, är man trygg i det man gör så borde det ju inte vara upprörande att någon tycker annorlunda). Men jag väljer att bortse från det. Det är min grundfilosofi att alla har rätt att framföra sina åsikter. Det är mig främmande att låtsas för att samla poäng eller att lisma och sedan snacka skit. Jag fortsätter därför arbeta för och att stå för det jag är så övertygad om. Att allmän, objektiv, välgrundad och vetenskapligt framtagen kunskap som kan komplettera den enorma kunskapsbank som finns hos erfarna uppfödare kommer att gynna inte bara uppfödare och hundägare utan framför allt dom det faktiskt handlar om, våra vovvar.
fredag 21 november 2008
söndag 16 november 2008
Tokerier
Tänk att man blir överraskad varje dag. Särskilt på hur folk agerar och varför. Min fodervärld Susanne som är världens gulligaste var ute och surfade på internet i veckan. Hon är så förtjust i sin Pepis och därför självklart intresserad av flera valpar. Hon hittade kenneln via vovve.net. Hon tyckte att valparna verkligen såg toppenfina ut och var inte sålda så hon mailade uppfödaren och frågade efter föräldradjurens patella och HD status. En helt adekvat frågeställning kan man tycka. Så här skrev Susanne:
Hej Sitter och kollar på er hemsida och era hundar men hittar inte någon HD och patella på era hundar. Vad fina hundar ni har gårdis är en härlig ras. Har själv en tik på 7 mån. Mvh Susanne
Till svar fick hon världens harang om att hon skulle sluta skicka anonyma mail (självfallet fanns adressuppgifterna i mailet) och att det hela var en smutskastningskampanj mot uppfödaren.
Gissa om hon blev förvånad. Svarsmailet hade dessutom skickats ut till en massa uppfödare som ställde sig lika frågande som Susanne då hennes mail som var orsaken till det hela inte var med i massutskicket. Susanne mailade en ursäkt till uppfödaren:
Hej
Hoppsan här hamnade jag visst i något som jag tyvärr inte vet något om. Jag var inne på vovve.net och hittade er hemsida där. Eftersom jag själv har en gårdis så var det därför jag var in och tittade på era fina hundar. Inte för något annat.Alla kennlar brukar vara så noga med att skriva vad hunden har för hd status. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt menade inte att förarga er.
Mvh Susanne
Hon ringde därefter självfallet upp uppfödaren i fråga, är ju en sån snäll och genomärlig person. Uppfödaren kunde inte riktigt förklara sig. Hon undrade om Susanne inte visste att rasen inte har något hälsoprogram men godtog Susannes ursäkt. Så storsint då men då är ju skadan redan skedd för Susannes del, hennes namn har blivit utskickat till massor av uppfödare där det står att hon bedriver smutskastningskampanjer m m. Även om de flesta naturligtvis förstår vad det handlar om så kanske det här sår ett frö hos dom som Susanne får leva med hela sitt gårdisliv. Det stod dessutom längst ned i massutskicket att det inte fick vidarebefodras, snacka om manipulation och smutskastningskampanj. Det lär ju dröja innan Susanne kontaktar en uppfödare igen.
För mig är dylika mail ingen överraskning. Den här uppfödaren har inte röntgat alla sina hundar i parningarna, Susanne är min fodervärld, i massutskicket insunieras att det egentligen är någon annan och inte Susanne som bedriver den så kallade smutskastningskampanjen. Jag kan därför inte göra annat än att dra slutsatsen att det är min blogg med mina tydligt uttryckta åsikter om HD röntgen som är "bakgrunden" till det inadekvata mail som massor av uppfödare fick motta som svar på Susannes förfrågan. Med det inte sagt att det är mitt fel för samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att jag faktiskt får uttrycka mina åsikter i en blogg, är det inte det dom är till för? På så sätt så blir ju disskussionen verkligen öppen och jag står för mina åsikter, tankar och funderingar. Så långt ifrån skitsnack bakom ryggen som man kan komma tycker jag.
Är så ledsen för Susannes skull. Hon rår ju inte för att hon är min fodervärd men får ta skit som sannolikt egentligen är adresserat till mig. Fegt och oförklarligt att man då inte riktar sig till mig personligen istället väljer att ge sig på henne. Intressant är också att jag inte överhuvudtaget fick massutskicket. Avancerad manipulation, så trist. Så därför vill jag återigen uppmana samtliga som har åsikter om det jag skriver att ta kontakt med mig om det är något man undrar över. Det tycker jag är "fair deal" istället för att ge sig på min fodervärd som inte alls har med saken att göra.
Hej Sitter och kollar på er hemsida och era hundar men hittar inte någon HD och patella på era hundar. Vad fina hundar ni har gårdis är en härlig ras. Har själv en tik på 7 mån. Mvh Susanne
Till svar fick hon världens harang om att hon skulle sluta skicka anonyma mail (självfallet fanns adressuppgifterna i mailet) och att det hela var en smutskastningskampanj mot uppfödaren.
Gissa om hon blev förvånad. Svarsmailet hade dessutom skickats ut till en massa uppfödare som ställde sig lika frågande som Susanne då hennes mail som var orsaken till det hela inte var med i massutskicket. Susanne mailade en ursäkt till uppfödaren:
Hej
Hoppsan här hamnade jag visst i något som jag tyvärr inte vet något om. Jag var inne på vovve.net och hittade er hemsida där. Eftersom jag själv har en gårdis så var det därför jag var in och tittade på era fina hundar. Inte för något annat.Alla kennlar brukar vara så noga med att skriva vad hunden har för hd status. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt menade inte att förarga er.
Mvh Susanne
Hon ringde därefter självfallet upp uppfödaren i fråga, är ju en sån snäll och genomärlig person. Uppfödaren kunde inte riktigt förklara sig. Hon undrade om Susanne inte visste att rasen inte har något hälsoprogram men godtog Susannes ursäkt. Så storsint då men då är ju skadan redan skedd för Susannes del, hennes namn har blivit utskickat till massor av uppfödare där det står att hon bedriver smutskastningskampanjer m m. Även om de flesta naturligtvis förstår vad det handlar om så kanske det här sår ett frö hos dom som Susanne får leva med hela sitt gårdisliv. Det stod dessutom längst ned i massutskicket att det inte fick vidarebefodras, snacka om manipulation och smutskastningskampanj. Det lär ju dröja innan Susanne kontaktar en uppfödare igen.
För mig är dylika mail ingen överraskning. Den här uppfödaren har inte röntgat alla sina hundar i parningarna, Susanne är min fodervärld, i massutskicket insunieras att det egentligen är någon annan och inte Susanne som bedriver den så kallade smutskastningskampanjen. Jag kan därför inte göra annat än att dra slutsatsen att det är min blogg med mina tydligt uttryckta åsikter om HD röntgen som är "bakgrunden" till det inadekvata mail som massor av uppfödare fick motta som svar på Susannes förfrågan. Med det inte sagt att det är mitt fel för samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att jag faktiskt får uttrycka mina åsikter i en blogg, är det inte det dom är till för? På så sätt så blir ju disskussionen verkligen öppen och jag står för mina åsikter, tankar och funderingar. Så långt ifrån skitsnack bakom ryggen som man kan komma tycker jag.
Är så ledsen för Susannes skull. Hon rår ju inte för att hon är min fodervärd men får ta skit som sannolikt egentligen är adresserat till mig. Fegt och oförklarligt att man då inte riktar sig till mig personligen istället väljer att ge sig på henne. Intressant är också att jag inte överhuvudtaget fick massutskicket. Avancerad manipulation, så trist. Så därför vill jag återigen uppmana samtliga som har åsikter om det jag skriver att ta kontakt med mig om det är något man undrar över. Det tycker jag är "fair deal" istället för att ge sig på min fodervärd som inte alls har med saken att göra.
Ipsi 7 månader
fredag 14 november 2008
Härliga hundar
Så har vi varit på utställning. En inoffare i Boden. Så kuuuul. Jag har ju gått på kurs med Ipsi, unghundskurs och den hade verkligen gett resultat. Hon var helt enkelt skitduktig. Gick bra, fokuserad, ställde upp sig fint och stod som en keramikvovva. Var så stolt över henne så. Mamma Zelda var också med. Hon är en pålitlig tjej. Går alltid som tåget och visar sig väl, min lilla ringrantare.
Roligast var förstås att träffa alla och se alla fantastiska hundar av alla de sorter. Zeldas killar från B-kullen Råbärt och Elliot ställdes ut. Jäklar vad snygga dom är och så duktiga dom blivit. Märktes tydligt att dom blivit lite äldre. Elliot och jag vi träffas ju rätt ofta. Matte Siw bor ju inte långt bort och är så duktig på att hälsa på så vi är tjenis han och jag. Det som är så intressant är att Råbärt blir helt vild när vi träffas. Dom bor ju lite längre bort och av naturliga skäl så blir det ju inte lika ofta. Men maken till gammelmattekär vovve får man leta efter. Han kastar sig över mig och jag vet inte om det är jag eller han som är gladast. Härligt är det i alla fall. Brorsan Balder kom förbi med kompisen Lukas och Henna och Danne. Så fiiiin han med. Jag vet att jag tjatar men dom är helt otroliga mina valpköpare. Så duktiga på att höra av sig på alla de sätt. Känner mig så priviligerad, jag får fantastiska möjligheter att följa mina valpar, är så glad för det.
Och så blev jag påmind om någon som jag nästan glömt bort i mitt "HD-uppfödarfocus". Dom är helt fantastiska hundar. Så glada, trevliga, snälla, godhjärtade och fina. Är så otroligt stolt över dom trots att det nu blev tokigt med höfterna så är dom fyra fantastiska och fina individer som ger sina mattar och hussar glädje varje dag. Tack snälla killar för att ni påminde mig, puss till er.
Ipsis syrra Pepsi var också där, hon är så söt att man kan äta upp henne och glad som en lärka. Susanne min fodervärd är verkligen en suverän tjej och mycket engagerad i sin tårtsmula. Kunde inte fått det bättre där heller.
Har börjat jobba lite med inavelsgraderna. Börjat med att plocka fram alla tikar som valpat 1990-2008 och deras olika kullar. Ska sedan gå igenom samliga kullar och plocka fram inavelsgraden för dessa. Utgår från SKK:s avelsdata såklart. Kommer att plotta inavelsgraden och lite annat smått och gott i ett statistikprogram. Å så roligt det är. Förutom inavelsgraden som ska användas till RAS så får jag ju på köpet fram massor av data som jag kommer att kunna ha användning av framledes i min avel. Tanken är att plotta data så att jag lättillgängligt kan plocka fram den och följa led/hundar/kullar/valpar/år m m ur de perspektiv jag önskar. Vilket tillfälle va?
Roligast var förstås att träffa alla och se alla fantastiska hundar av alla de sorter. Zeldas killar från B-kullen Råbärt och Elliot ställdes ut. Jäklar vad snygga dom är och så duktiga dom blivit. Märktes tydligt att dom blivit lite äldre. Elliot och jag vi träffas ju rätt ofta. Matte Siw bor ju inte långt bort och är så duktig på att hälsa på så vi är tjenis han och jag. Det som är så intressant är att Råbärt blir helt vild när vi träffas. Dom bor ju lite längre bort och av naturliga skäl så blir det ju inte lika ofta. Men maken till gammelmattekär vovve får man leta efter. Han kastar sig över mig och jag vet inte om det är jag eller han som är gladast. Härligt är det i alla fall. Brorsan Balder kom förbi med kompisen Lukas och Henna och Danne. Så fiiiin han med. Jag vet att jag tjatar men dom är helt otroliga mina valpköpare. Så duktiga på att höra av sig på alla de sätt. Känner mig så priviligerad, jag får fantastiska möjligheter att följa mina valpar, är så glad för det.
Och så blev jag påmind om någon som jag nästan glömt bort i mitt "HD-uppfödarfocus". Dom är helt fantastiska hundar. Så glada, trevliga, snälla, godhjärtade och fina. Är så otroligt stolt över dom trots att det nu blev tokigt med höfterna så är dom fyra fantastiska och fina individer som ger sina mattar och hussar glädje varje dag. Tack snälla killar för att ni påminde mig, puss till er.
Ipsis syrra Pepsi var också där, hon är så söt att man kan äta upp henne och glad som en lärka. Susanne min fodervärd är verkligen en suverän tjej och mycket engagerad i sin tårtsmula. Kunde inte fått det bättre där heller.
Har börjat jobba lite med inavelsgraderna. Börjat med att plocka fram alla tikar som valpat 1990-2008 och deras olika kullar. Ska sedan gå igenom samliga kullar och plocka fram inavelsgraden för dessa. Utgår från SKK:s avelsdata såklart. Kommer att plotta inavelsgraden och lite annat smått och gott i ett statistikprogram. Å så roligt det är. Förutom inavelsgraden som ska användas till RAS så får jag ju på köpet fram massor av data som jag kommer att kunna ha användning av framledes i min avel. Tanken är att plotta data så att jag lättillgängligt kan plocka fram den och följa led/hundar/kullar/valpar/år m m ur de perspektiv jag önskar. Vilket tillfälle va?
lördag 1 november 2008
Nedärvning
Håhåjaja, ännu en valp som drabbats av HD. Så jättetråkigt. Samtidigt så är jag så glad att jag får mina valpar röntgade så att jag åtminstone får veta för hur ska jag annars kunna förbättra eller göra något åt det hela. Vet man inte så är man ju som en struts som stoppar huvudet i sanden och låtsas som att allt är frid och fröjd utan att egentligen ha en aning. Fast det är ju bekvämt förstås, då kan man ju alltid låtsas att ens avel är toppen utan att något som på pappret säger emot en. Skitbra, eller???
Nu är det väl kanske inte så katastrofalt som det låter men för tillfället så känns det så. Är ju så ledsamt för den lilla individens skull och det är inte ett skit man kan göra åt saken. Förargligt, önskar man kunde trolla så att det inte behövde vara så. Men det är ju så här det är om man vill hålla på med det här och DET VILL JAG. Då måste man kunna ta att det blir så här och det kan jag men visst är det ledsamt för den lillas skull.
Såklart har jag diskuterat det här med så många jag bara kan och det verkar vara så att samtliga uppfödare har varit med om det här att man trots att man parar friska djur får en sk katastrofkull. Någon okänt bakifrån som slår igenom. Låter rimligt med tanke på att det är en polygen nedärvning. Alltså den sitter på flera gener. För er som inte klurat på genetiken så är det ju så att ett anlag inte bestäms bara av en gen utan flera som dessutom innehåller mångtusentals nukleidsyrekombinationer så det hela är enormt komplext. Tänk om det vore så enkelt som att två blåögda får blåögda barn men det är ju inte ett anlag som bestämmer ögonfärgen utan tusentals varav kanske en tredjedel hos de båda blåögda är brunögda och råkar para ihop sig så att barnet blir brunögd. Ja jösses man kan bli snurrig av bara tanken.
Nästa tanke blir förstås om man ska para hunden igen. Ja jag tror nog det. Efter att ha resonerat igenom det hela med återigen många så var kontentan att man inte kan slå ut en bra och frisk hund efter en kombination. Man måste ha minst två för att kunna utvärdera och bedöma. Blir det som i mitt fall en kull med mycket HD så beror det nästan alltid på kombinationen av hundar och inte vart djur för sig. D v s något man inte kan förutse som slår igenom. Många av de jag pratar med berättar till och med att de gjort om samma kombination och fått helt olika resultat båda gångerna d v s en frisk kull och en med HD belastning så så olika kan det alltså slå, just den gången så råkade fel gener para ihop sig.
Så alltså tog jag ytterligare en kull på hunden. Det var nog tur det. För hade jag haft facit i hand så vet jag inte om jag hade förmått mig trots att jag logiskt kan förstå att det är det riktiga att göra. Så nu har jag två kullar att utvärdera innan jag ska fatta beslut om hundens framtid. Det blir nog bra det. Resonerar då generellt så här. Är andra kullen också HD belastad så ska hunden självfallet tas ur avel. Är andra kullen HD fri så kan man para hunden igen men får då vara ytterst noga med den hane man väljer. Katastrofen kan nog hända ändå men genom att välja en hane med helt andra och så HD fria gener som det går så minimerar man risken.
I mitt eget fall så vet jag inte. Vi får se. Är andra kullen HD fri och bra på övriga sätt så kanske att jag parar henne igen. Men det tål verkligen att tänka på. Det är ju så här i livet att det är en sak att logiskt och kunskapsmässigt resonera men sen ska man ju känslomässigt kunna hantera konsekvenserna. Att hundarna kanske blir sjuka och inte mår bra gör så ont i hjärtat. Samtidigt är det ju något som kan hända när som helst hur man ansträngt sig så i viss mån måste man ju "räkna" med det. Kanske är just det logiska och kunskapsmässiga det enda sättet att resonera. Som sagt mycket att tänka på och lite hamnar man i cirklar.
Men hur jag än resonerar så är en sak i alla fall säker. Ett HÄLSOPROGRAM TACK. Central registrering, utvärdering och avelsstrategier. Bort med "uppfödardiktaturen" där kunskapen om hundarna och linjerna är personlig, subjektiv och finns i den lilla stugan och fram för vetenskapligt grundad, objektiv och allmän kunskap som kan vara alla till godo. Det är något att kämpa för.
Nu är det väl kanske inte så katastrofalt som det låter men för tillfället så känns det så. Är ju så ledsamt för den lilla individens skull och det är inte ett skit man kan göra åt saken. Förargligt, önskar man kunde trolla så att det inte behövde vara så. Men det är ju så här det är om man vill hålla på med det här och DET VILL JAG. Då måste man kunna ta att det blir så här och det kan jag men visst är det ledsamt för den lillas skull.
Såklart har jag diskuterat det här med så många jag bara kan och det verkar vara så att samtliga uppfödare har varit med om det här att man trots att man parar friska djur får en sk katastrofkull. Någon okänt bakifrån som slår igenom. Låter rimligt med tanke på att det är en polygen nedärvning. Alltså den sitter på flera gener. För er som inte klurat på genetiken så är det ju så att ett anlag inte bestäms bara av en gen utan flera som dessutom innehåller mångtusentals nukleidsyrekombinationer så det hela är enormt komplext. Tänk om det vore så enkelt som att två blåögda får blåögda barn men det är ju inte ett anlag som bestämmer ögonfärgen utan tusentals varav kanske en tredjedel hos de båda blåögda är brunögda och råkar para ihop sig så att barnet blir brunögd. Ja jösses man kan bli snurrig av bara tanken.
Nästa tanke blir förstås om man ska para hunden igen. Ja jag tror nog det. Efter att ha resonerat igenom det hela med återigen många så var kontentan att man inte kan slå ut en bra och frisk hund efter en kombination. Man måste ha minst två för att kunna utvärdera och bedöma. Blir det som i mitt fall en kull med mycket HD så beror det nästan alltid på kombinationen av hundar och inte vart djur för sig. D v s något man inte kan förutse som slår igenom. Många av de jag pratar med berättar till och med att de gjort om samma kombination och fått helt olika resultat båda gångerna d v s en frisk kull och en med HD belastning så så olika kan det alltså slå, just den gången så råkade fel gener para ihop sig.
Så alltså tog jag ytterligare en kull på hunden. Det var nog tur det. För hade jag haft facit i hand så vet jag inte om jag hade förmått mig trots att jag logiskt kan förstå att det är det riktiga att göra. Så nu har jag två kullar att utvärdera innan jag ska fatta beslut om hundens framtid. Det blir nog bra det. Resonerar då generellt så här. Är andra kullen också HD belastad så ska hunden självfallet tas ur avel. Är andra kullen HD fri så kan man para hunden igen men får då vara ytterst noga med den hane man väljer. Katastrofen kan nog hända ändå men genom att välja en hane med helt andra och så HD fria gener som det går så minimerar man risken.
I mitt eget fall så vet jag inte. Vi får se. Är andra kullen HD fri och bra på övriga sätt så kanske att jag parar henne igen. Men det tål verkligen att tänka på. Det är ju så här i livet att det är en sak att logiskt och kunskapsmässigt resonera men sen ska man ju känslomässigt kunna hantera konsekvenserna. Att hundarna kanske blir sjuka och inte mår bra gör så ont i hjärtat. Samtidigt är det ju något som kan hända när som helst hur man ansträngt sig så i viss mån måste man ju "räkna" med det. Kanske är just det logiska och kunskapsmässiga det enda sättet att resonera. Som sagt mycket att tänka på och lite hamnar man i cirklar.
Men hur jag än resonerar så är en sak i alla fall säker. Ett HÄLSOPROGRAM TACK. Central registrering, utvärdering och avelsstrategier. Bort med "uppfödardiktaturen" där kunskapen om hundarna och linjerna är personlig, subjektiv och finns i den lilla stugan och fram för vetenskapligt grundad, objektiv och allmän kunskap som kan vara alla till godo. Det är något att kämpa för.
Halloween mys
Mera Halloween mys
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
