Framstående....

Kan inte låta bli att fundera lite över epitetet framstående eller ibland främsta eller varför inte föregångare. Har läst dem på flera ställen nu. Vad är det som utmärker en framstående, den främsta eller en föregångare. Vad har man då gjort för något som är särskilt bra?

Kanske man ska överskrida SKK:s inavelsgrad i tjugosju av sina tjugonio kullar, eller skrika åt en styrelsemedlem att hon är dum i huvudet (sen kan man ju alltid bli förorättad för att hon svarade att man ska hålla truten). Är det antal hundar som man fått till champion som gör att man är framstående, antal kullar man fött fram osv...

Har faktiskt väldigt svårt att förstå resonemanget överhuvudtaget. För mig är hundavel inte någon tävling. Det är ett intresse, ju mer man kan lära sig desto roligare blir det. Det är oerhört svårt men fantastiskt kul och utvecklande. För mig handlar det om att man ska hjälpas åt, samarbeta, lära av varandra. Ha roligt helt enkelt och samtidigt försöka göra så gott man kan för rasen i helhet.

För att det överhuvudtaget ska fungera krävs en central organisation och det är där rasklubben kommer in i bilden. Som för mig ska vara en objektiv instans som ser till både hundar, rasen, hundägare och uppfödare. Den ena varken bättre eller sämre än den andra. Varenda en som har en gårdshund ska vara lika mycket värd och ha samma möjlighet att förändra eller påverka. Vill man ha en förändring tar man fram material som visar att den är nödvändig och gynnar rasen som helhet.

Ha ha, låter lite som flower power. Självklart är det så att man inte går ihop med alla och att man väljer att samarbeta mer med personer som man gillar, som fungerar ungefär som en själv eller kanske har ett liknande tänk. Men det är ju inte något dåligt i sig. Att lite olika grupper arbetar med olika saker och kanske åt olika håll är en förutsättning för progress. Man får fram fler infallsvinklar, lösningar på problem eller nya rön som kan komma alla till godo. Det jag inte riktigt greppar är all denna konkurrens inklusive epitet som framstående och föregångare. Varför är någon bättre eller sämre och vem avgör vem/vad som är bra/dåligt. På vilket sätt driver det saker och ting framåt och hur gynnar det våra vovvar?

Valpflytt och vårfunderingar....

Det går så otroligt fort. Nu har det flesta av valparna redan flyttat.... Ska ju behålla två tjejer hemma och det är tur det, har man haft tretton små yrväder runt fötterna skulle det bli väldigt tomt om alla for sin väg. Pepsi är omröntgad, fortfarande med A/C på höfterna. Audell var så otroligt skicklig så jag tror inte att det lönar sig att röntga om henne. Vi får klura på fallet ett tag helt enkelt. Synd att en sådan pärla inte kan gå i avel men så är det ju, hälsan går först. Noppe kommer inte heller att gå i avel, också jättesynd då han är en sådan kanonkille på alla sätt. Men så är det, ska man hålla på med detta så får man också vara beredd på att det händer saker som gör att inte alla ens planer går i lås. Det är bara att ta nya tag.

Skrivs lite här och där om detta med hälsoprogram och HD fortfarande. Nu är det ju ett faktum och jag är övertygad om att det gynnar rasen enormt på sikt. Men där skiljer åsikterna sig åt..... Har till och med läst på ett par ställen om att man skyndat sig att ta kullar på oröntgade djur och sedan låter bli att röntga dem. Det resonemanget förstår inte jag. Har aveldjuret många kullar efter sig så är det ju enligt min mening ännu viktigare att röntga honom eller henne för att få en uppfattning om avkommornas förutsättningar. Jag kanske är trögtänkt men jag fattar inte varför det skulle gynna hundägare/valpar/uppfödare/rasen att man inte röntgar hundar med många avkommor efter sig? Då avkommorna är många och om någon eller flera av dessa skulle drabbas av HD så är det ju av än större vikt att ha möjlighet att kartlägga bakgrunden till det.

Dessutom tror jag att risken är överhängande att man kanske oriktigt skyller detta på den oröntgade individen istället för att försöka ta rätt på var det kommer ifrån och vad man kan göra för att minska riskerna för kommande kullar. Den oröntgade hunden kommer, utan att man egentligen vet att det är så, att ses som en "riskhund" och man kommer att akta sig för att ha något med den och dess avkommor att göra. Med påföljande förlust av avelsmaterial. Nåja, var och en blir salig på sin fason heter det ju och det viktiga är ju att man har en genomtänkt strategi och att man följer sin egen övertygelse. Sen att man kan tycka olika är ju självklart.

Även vi som följer rekomendationerna har ju självfallet olika åsikter och tänkande. Det är inte heller säkert att man för att man följer rekommendationerna anser att dessa är optimala men att man ändå är övertygad om att en central styrning, utvärdering och uppföljning är det bästa för rasen i stort. Att man har förmågan att förhålla sig till ett regelverk är självfallet inte heller samma sak som att man håller med om allt i det regelverket.

Rasklubbens årsmöte har gått av stapeln. En rätt lugn tilldragelse som i fjol om jag förstått rapporterna rätt. Jag hade inte möjlighet att närvara själv denna gång då jag hade valpleveranser hela förra helgen så det är alltså hörsägen i år. Har funderat lite på varför det cirkulerar så mycket "snack" om hälsoprogrammet men att några reella åtgärder mot det inte görs. Förutom då någon enstaka skrivelse som inte fått någon respons. Ren spekulation förstås men jag tror att det helt enkelt kan vara så att de flesta av medlemmarna i rasklubben är positiv till detta och att de som är emot det är få men väldigt "högljudda". Därför blir det mycket snack men när man sedan försökte göra något aktivt för att förhindra att det kom till stånd eller försöker få det avskaffat så går det helt enkelt inte för att man inte är tillräckligt många eller kanske inte har tillräckligt underlag för att belägga sina argument.

Men nu ser vi framåt mot sommaren. Ipsis tänkta kull har ju blivit inställd så då tror jag att vi åker på lite utställningar istället jag och racerräkan. Å så härligt med sommar, värme och massa aktivt hundliv. Det ser jag fram emot en dag som idag när snön yr ner....

HD statistik

Har nu gått igenom födda kullar och röntgade hundar tom 2010-02-21. De hundar som inte finns med i statistiken är de sent inmönstrade hundarna eller importerade hundar som alltså inte kan härröras till en född kull eftersom det är så jag baserat min statistik. Totalt sett under åren 1990-2010-02-21 rör det sig om 17 stycken röntgade hundar.

Jag har förenklat det hela genom att likställa hd grad 1 med C grad 2 med D och grad 3 med E efter att ha rådfrågat sakkunnig på SKK. Tittar man på totalen så har det fötts 1508 kullar och 5820 valpar. Av dessa är det 1606st som är röntgade. 337st var HD belastade vilket ger en siffra på 21% av totalt antal röntgade hundar. Sannolikt är mörkertalet betydligt högre då det är de som själva röntgar sina avelsdjur som också uppmanar valpköpare att göra detsamma.

Antal valpar med ua: 75
Antal valpar med A: 753
Antal valpar med B: 441
Antal valpar med C: 235
Antal valpar med D: 74
Antal valpar med E 28

Det jag tycker är som mest intressant är hur det ser ut i kullarna d v s var det slår igenom. Det finns röntgade valpar i 848 kullar av de totalt 1508 registrerade kullarna. Och det här är alltså inte någon punktstatistik utan allt som går att hitta på SKK:s avelsdata och inkluderar samtliga kullar mellan åren 1990 till och med 2010-02-21. Av de kullar där det finns röntgade avkommor så fanns det minst en valp med HD grad C-E i 269 stycken kullar d v s 31,7%.

Här är några exempel på hur det ser ut i kullarna beroende på föräldrarnas HD status X står för att HD status är okänt d v s hunden är oröntgad, andel kullar med HD anger alltså det antal kullar där det finns minst en röntgad valp med HD diagnos C, D eller E, andel kullar med D/E anger det antal kullar där det finns minst en valp med diagnosen D eller E d v s grav HD.

Båda föräldrar med A: Tot: 187st. Andel kullar med HD: 27 st d v s 14,4%. Andel kullar med D/E:12 st d v s 6,4 %.

En förälder X och den andra med A/B/ua: Tot: 143st. Andel kullar med HD: 43st d v s 30,1%. Andel kullar med D/E:7 st d v s 4,9% .

Båda föräldrar med X: Tot: 88st. Andel kullar med HD: 34st d v s 38,6%. Andel kullar med D/E:14st d v s 15,9%.

En eller båda med HD belastning dvs C, D, E: Tot 75st. Andel kullar med HD: 43st d v s 57,3%. Andel kullar med D/E:21 st d v s 28,0%.

Det har ju varit en del funderingar runt hundar med C höfter och jag har därför sorterat ut deom från sista raden ovan och tittat lite specifikt på just dessa kullar och i de 49 kullar där det finns röntgade avkommor ser det ut så här:

Totalt diagnos C: 49st. Andel kullar med HD: 22st d v s 44,9%. Andel kullar med D/E: 9st d v s 18,4%.

Ena föräldern C och den andra friröntgad: Tot 30st. Andel kullar med HD: 13st d v s 43,3%. Andel kullar med D/E: 5st d v s 16,7%.

Ena föräldern C och andra HD el X: Tot 19st. Andel kullar med HD: 9st d v s 47,4%. Andel kullar med D/E: 4st d v s 21,1%.

Det här är ju väldigt små siffror men för mig så indikerar det ändå det som visats i stora internationella studier d v s att friröntgade hundar ger mindre antal avkommor med höfledsdysplasi än de som har HD. Nu ligger framtiden för oss. När vi nu ingår i ett hälsoprogram så kommer samtliga avelsdjur vara röntgade och vi kommer därför att kunna ta fram betydligt större material och därigenom mera signifikanta siffror som talar om hur det ser ut just i våran ras. Och visst vill vi väl alla veta vad vi håller på med.....