Miss Informed

Våra små godingar har som ras stigit enormt i popularitet och avlen och uppfödarna går går i en exponentiell kurva uppåt. Är det här bra och hur är gårdshunden om femtio år? Finns ju otroligt mycket att klura på och många olika aspekter av varje del av avelsarbetet. Otroligt roligt är det och precis lika svårt. Vår ras är ju oförädlad, och så vill jag ju ha den, men det gör ju också att överraskningarna blir fler än om hundarna var mer homogena. Man vet helt enkelt inte vad som väntar vid varje kull. Man planerar, funderar och försöker täcka in så mycket som möjligt och göra så gott det går. Läser allt man kommer över, diskuterar med kunniga och lär sig otroligt mycket för varje liten kull.

Det är inte lätt, en mycket stor utmaning. Vi tycker olika och har olika övertygelser och avelsstrategier. Och det är för mig någonting bra, det är bland annat det som kommer att driva kunskapen framåt. En av mina grundläggande åsikter är att avel är ett långtidsprojekt, ett arbete för rasen som helhet.

Det kanske finns genvägar t e x inavla, för att minska överraskningsmomentet och på kort sikt få ett "säkrare" resultat. Är alltså lika + lika = jättelika = bra? Jag tror inte det utan är övertygad om motsatsen. För att jag anser att det finns tung evidens för att inavel på längre sikt leder till inavelsjukdomar och att man istället står där med en förstörd ras. Tittar man i backspegeln på raser där man konsekvent inavlat för att få fram bättre hundar blev långtidsresultatet raser med bred spridning av sjukdomar, sjukdomsanlag och förstörda temperament. Eller för den delen gå till oss själva, amyloidos, porfyri, döv/blindhet osv, sjukdomar som är en direkt konsekvens av inavel och där evidensen är glasklar.

Men oavsett vilket sätt man avlar på så är för mig ärlighet det viktigaste. Att man står för sin övertygelse och inte mörkar och framför allt då inte till sina valpköpare. Vi uppfödare får ju på något underligt sätt oftast veta det mesta om varandra. Det är frapperande ofta som man kan iakta och notera de konstigaste bortförklaringar och krumbukter till varför man gör som man gör, och ännu oftare att man inte går ut med sitt agerande offentligt. Och den som borde vara i centrum för informationen, valpköparen, tror sig vara Miss Informed men är istället totalt missinformed.

Det här gäller naturligvis inte alla, har också sett många strålande exempel på uppfödare som förvisso inte avlar enligt vare sig rasklubbens eller skk:s rekommendationer men som helt ärligt och uppriktigt står för det och tydligt informerar om det på alla de sätt. Dom är värda all respekt i mina ögon. Vi är ju tidsmässigt i starten och rasen är väldigt ung därför är det ju helt krasst så att inte finns någon som sitter på hela sanningen och vet vad som är rätt och fel då det gäller de allra flesta aspekterna av avelsarbetet. Det får framtiden utvisa.

Och för att det ska vara möjligt så är det ju faktiskt av värde för rasen som helhet att aveln sker på olika sätt och enligt olika övertygelser så att vi framtiden faktiskt får ett reelt avelsmaterial att utvärdera. Så sträck på dig, vi gör alla så gott vi kan. Det finns för mig ingen anledning att inte våga stå för det man gör. Kanske vi istället för att försöka övertyga varandra om att just vi har rätt, kan respektera att vi är olika, stå för vårt eget sätt att tänka och lära oss av varandras framgångar och misstag, vi kommer ändå aldrig att ha tid att göra alla misstag själv.