Liten resa

I eftermiddag så åker jag söderöver för att hämta hem en liten kille. En på fyra ben alltså. Gårdshunden är fortfarande inte så vanlig här uppe i norr och det innebär att vi har en mikromal avelsbas när vi försöker hitta grabbar till våra tjejer. Självfallet så kan man åka söderut men det är inte helt enkelt alla gånger och dessutom så har jag ju en liten flock numera som löper samtidigt och ska man då para flera av dem så kan det köra ihop sig. Som förra gången......

Pedanttant som jag är så hade jag planerat allt minutiöst. Har ju dessutom ett sådant jobb där man måste lägga in om ledigt i mycket god tid. Mottagningar och operationer bokas månader i förväg, bemanningen är minimal, det finns liksom ingen extradoktor som går och skräpar och som kan rycka in om det behövs. Som tur är så brukar mina tikar vara som klockor och löpa med en veckas mellanrum exakt. Så allt var klappat och klart.

Å hej och hå, Eska börjar löpa fredag, två veckor för tidigt. Oj, det här var inte bra, jaja det går väl vägen, då börjar Zelda nästa vecka och så får jag bara skjuta på allt en vecka bakåt. Dagen efter börjar även Zelda droppa på golvet. Hjäääääälp, Eska ska paras i Umeå och Zelda i Sundsvall, hur i hela värden ska jag kunna vara på flera ställen samtidigt. Upp till chefen, hallå jag måste vara ledig ett par dagar extra. Tur att man har kollegor och ungar. Efter pysslande och fixande så fick jag ledigt torsdag/fredag.

Såååå, iväg till Umeå först, Eska paras torsdag och fredag, phu, "one down and one to go". Joel kommer med Zelda på bussen ned till Umeå, står där med min nyparade tik och inväntar nästa höglöpare för att skifta hundar. Hurraaaaa, bussen är försenad, och bussen tillbaka ska starta. Men hallå där snälla busschauffören, jag väntar på min son med min hund, ja, ja, jag har en hund här men det är en annan hund och han måste åka med er tillbaka, snäääääälla söta, kan du vänta lite, blinkar med ögonfransarna febrilt och ser så söt ut jag bara kan (å det där med söt har aldrig varit min starka sida). Men han förbarmar sig över en uppenbart inte helt redig och mycket desperat tant som dessutom verkar ha ögoninfektion av något slag. En kvart senare dyker Joel upp, jag anfaller, byter hund och knuffar in honom på bussen tillbaka till Luleå. Slutet gott och allting gott, åker vidare till Sundsvall och para Zelda fredagkväll och lördag.

Dom alldeles förtjusande resultaten av denna desperata utryckning kan ni se på vår hemsida. Men nu till flyget och framtiden.