Legg Perthes

Fått några upprörda mail och telefonsamtal från vänner som läst tråkigheter på nätet. Skriver därför ett par rader om det. Tycker inte att man ska ägna vare sig energi eller uppmärksamhet åt dylikt då det är uppenbart att man inte förstått vad ett hälsoprogram nivå två innebär. Är det så att man trots allt förstått det så måste det vara själva röntgenundersökningen som oroar, kanske det är röntgenstrålningen som är så skrämmande. Är det så kan jag ge lugnande besked. Det är en väldigt låg dos strålning som används vid slätröntgen så det finns inte någon risk att hundarna blir skadade av det.

Har fått en del frågor om Legg Perthes, LP, så jag tänkte skriva lite om det. Sjukdomen finns även hos människor men är då inte ärftlig. Hos oss beror det på en cirkulationsstörning i höfledskulan som göra att denna förstörs. Det drabbar nästan alltid bara ena sidan. Cirkulationen till höftledskulan består av ett enda kärl som går från mitt i ledskålen till mitt på höfledskulan och är därför väldigt sårbart. Kulan får också viss cirkulationsförsörjning från benhinnan runt sig men den är högst begränsad. Det finns en predisposition för pojkar i åldern fyra och nio år då skelettet växer snabbt på dom vilket utsätter leden och cirkulationen för påfrestningar och gör den än mer känslig. De tre huvudorsakerna till LP som man funnit hos människor är inflammation i leden som ger svullnad och tryck på kärlet, skada utifrån eller blodpropp i kärlet.

Varför tar jag då upp hur det ser ut hos människan. Jo för att med anledning av bland annat hur det ser ut hos oss så pågår diskussioner även om denna sjukdom som hos hundar bedömts som ärflig. Och för mig är det viktigt att så länge det är så är det det vi har att, och enligt min mening också ska, förhålla oss till. Kommer det nya rön så får man ta dom då. Hos hundar anses det alltså genetiskt med recessiv nedärvning d v s anlaget krävs hos båda föräldrarna för att ge genomslag. LP drabbar hundar mellan åtta och tretton månaders ålder. Den här sjukdomen är inte graderad som höfledsdysplasin, antingen får man den eller så inte, men den kan ge mer eller mindre stora skador på höfledskulan beroende på hur mycket "hjälpcirkulation" den har från benhinnan. Det innebär dock nästan alltid att höftledskulan måste opereras bort och är även hos hundarna ensidigt. Hunden som fått LP, dess helsyskon och föräldrar ska tas ur avel.

Våra gårdshundar är ju en generellt sett frisk hundras. Så det är inte så många sjukdomar som vi behöver oroa oss för. Och det är ännu inte så många hundar som drabbats av LP, siffran ligger runt två procent. Men LP är tillsammans med höftledsdysplasi de sjukdomar som bedömts utgöra ett hälsoproblem hos vår ras. Anledningen till det är att några av de hundar som använts kraftigt i aveln fått valpar med LP och anlagen har därför fått stor spridning. De finns i nästan varenda stamtavla hos våra gårdisar. Mer att läsa finns i vår RAS. Det här är ju extra klurigt eftersom det inte registreras hos SKK och man kan därför inte få information hur det ser ut därifrån. Men tack och lov så finns ju avelsrådet och återigen Linda Laikre som ägnat massor av arbete åt att försöka kartlägga även den här sjukdomen. Information finns också i Lindas arbete om gårdshunden som jag tidigare hänvisat till. Återigen, vi är otroligt priviligerade. Så nu är det upp till oss att se till att inte framtidens gårdisar drabbas av problem med detta. Kanske ett nytt projekt att försöka få igenom central registrering av, ska fundera på det.

Efter RAS 2004 har en joker dykt upp i leken, PRA, men den får vi ta i nästa blogg för nu är det dax för mys. Slutligen en fortsatt härlig påskhelg till er alla.

Eska sitter och funderar i stugan, hon kanske längtar efter sommar som jag.