Demodex

Med risk för att tjata, gårdshunden är en frisk ras. Att jag nu skriver om diverse sjukdomar är för att jag anser att det är av största vikt att man förebygger. Det vill säga att man är medveten om att dom finns så att man aktivt kan förhindra att dom får spridning i rasen. Stoppa Olle i grind helt enkelt så att gårdshunden får förbli frisk. Det är otroligt mycket enklare att förhindra att sjukdomar sprids än att få bukt på dom när dom är etablerade i en ras och innebär dessutom större ingrepp på rasen som sådan. Felsökning kallar en del det, förebyggande kunskap kallar jag det. I vår ras har det endast förekommit enstaka fall av Demodikos.

Vad är då Demodex. Jo ett hårsäckskvalster. Blev mycket förvånad när jag läste att ett hårsäckskvalster kan vara ärftligt, lät så lustigt, ärver man dom genom att dom hoppar över när man föds? Riktigt så var det inte. Demodex finns hos alla hundar men bara vissa får sjukdomen, Demodikos. Den yttrar sig som fläckvist håravfall i mindre eller större utsträckning. Runda fläckar utan rodnad eller andra tecken till inflammation. Vanligast i ansiktet. Dom självläker oftast men kan bli kroniska och blir dom det kan hudfläckarna bli inflammerade samt drabbas av hudinfektioner.

Skälet till att det är ärftligt är att de hundar som drabbas av sjukdomen har en genetisk defekt på sina T-lymfocyter, en typ av vita blodkroppar som utgör en del av kroppens immunförsvar. Den anses som recessiv d v s att både mamman och pappan måste ha defekten för att den ska få genomslag. Den kan också drabba hundar som har sänkt immunförsvar av andra skäl t ex cortisonbehandling. Sjukdomen är graderad d v s man kan ha den i liten utsträckning och lokalt eller generellt. Hund som drabbas av sjukdomen ska tas ur avel. En del veterinärer anser att är den generell så ska även föräldrar och helsyskon tas ur avel parallellt med Legg Perthes.

Lite mer att läsa finns också på: http://www.ddbisverige.se/sidorna/demodex.htm Det finns också mer information på SKK:s anomalex.

Zelda spanar

PRA

PRA eller progressiv retinal atrofi, som förkortningen står för, är en ärflig sjukdom. Retina är näthinnan, atrofi betyder förtvining och progressiv betyder fortskridande. Sammantaget blir det alltså fortskridande förtvining av näthinnan, en sjukdom som leder till blindhet hos hundarna. Ju tidigare man får diagnosen desto fortare tidigare blir hunden blind. Det finns även andra former av retinopati som inte är äftliga men då får inte hunden diagnosen PRA. Det här kan som alla andra ärfliga sjukdomar också uppkomma genom en nymutation d v s att hunden som får sjukdomen inte ärft den utan att den uppkommit genom mutering av dess egna gener.

Följande är hämtat ur SKK:s avelsdata: Den 7:de juni 2006 fick en gårdshund för första gången diagnosen PRA, Frida heter hon. Hennes föräldrar heter Kilhult´s Nippertippa och Agerhönen´s Kobberorm Hov se Halen. Nippertippa och Kobberorm fick totalt tolv valpar tillsammans i två kullar. Av dessa tolv gick fyra stycken till avel. Frida själv hann få en kull innan det här upptäcktes varav två valpar gått till avel. Så har det rullat på och idag finns 281 avkommor i direkt nedstigande led efter Kobberormen och Nippertippa. Fridas helsyster har fått två kullar med Fridas son varav två avkommor används i avel och Fridas barnbarn har fått en kull med hennes helbror varav tre avkommor används i avel. Ja jag vet, jag är förfärligt vetgirig men det är ju av vikt att vi även håller koll på andra sjukdomar än HD.

Vad har nu det här för betydelse. Inte den blekaste aning. Agerhönen´s Kobberom Hov se Halen, Kilhult´s Nippertippa, Frida och hennes avkommor har varningstrianglar på SKK:s avelsdata. Kobberormen finns i min Zeldas stamtavla i fjärde led, dock inte i kombination med Kilhult´s Nippertippa, och jag har fått rådet att inte använda hanar som har honom i stamtavlan, åtminstone inte så närliggande för att minimera risken att detta får fäste i rasen.

Ännu har vi bara en hund med diagnosen, hur ser framtiden ut? Det jag naturligtvis funderar över är om man riskerar att det här blir ett framtida problem. Och är det så, hur och när ska man dra i handbromsen? Vår ras är ju än så länge frisk och sund, självfallet är jag glad att många nu upptäcker vilka fantastiska hundar gårdshundarna är men med ökande popularitet och efterfrågan så ökar samtidigt risken för avel som inte alltid kanske gynnar våra hundar.

Eftersom jag ännu inte haft möjlighet att värdera detta med sakkunnig så får den här bloggen bli en efterlysning. Finns det någon kunnig där ute som kan värdera vad det här har för betydelse? De här 281 avkommorna, ska dom användas i avel? Om inte var ska man dra gränsen? Vad har det för effekter att man korsparar och anrikar anlag enligt ovan, ökar det risken för att det får genomslag i rasen? Hur är den genetiska penetransen? Som jag ser det är det en katastrof för rasen om vi får ytterligare sjukdomsfall. Agerhönen´s Kobberorm Hov se Halen är en av våra matadoravlade hanar som har 89 avkommor registrerade på SKK. Får det här genomslag så innebär det en enorm förlust av genetiskt materal, Kobberormen finns i mängder av stamtavlor, och restriktioner får sannolikt fatala följder för rasens framtid. Och för mig är det viktigt att det finns en sådan.

Ipsi får en puss av Hanna

Legg Perthes

Fått några upprörda mail och telefonsamtal från vänner som läst tråkigheter på nätet. Skriver därför ett par rader om det. Tycker inte att man ska ägna vare sig energi eller uppmärksamhet åt dylikt då det är uppenbart att man inte förstått vad ett hälsoprogram nivå två innebär. Är det så att man trots allt förstått det så måste det vara själva röntgenundersökningen som oroar, kanske det är röntgenstrålningen som är så skrämmande. Är det så kan jag ge lugnande besked. Det är en väldigt låg dos strålning som används vid slätröntgen så det finns inte någon risk att hundarna blir skadade av det.

Har fått en del frågor om Legg Perthes, LP, så jag tänkte skriva lite om det. Sjukdomen finns även hos människor men är då inte ärftlig. Hos oss beror det på en cirkulationsstörning i höfledskulan som göra att denna förstörs. Det drabbar nästan alltid bara ena sidan. Cirkulationen till höftledskulan består av ett enda kärl som går från mitt i ledskålen till mitt på höfledskulan och är därför väldigt sårbart. Kulan får också viss cirkulationsförsörjning från benhinnan runt sig men den är högst begränsad. Det finns en predisposition för pojkar i åldern fyra och nio år då skelettet växer snabbt på dom vilket utsätter leden och cirkulationen för påfrestningar och gör den än mer känslig. De tre huvudorsakerna till LP som man funnit hos människor är inflammation i leden som ger svullnad och tryck på kärlet, skada utifrån eller blodpropp i kärlet.

Varför tar jag då upp hur det ser ut hos människan. Jo för att med anledning av bland annat hur det ser ut hos oss så pågår diskussioner även om denna sjukdom som hos hundar bedömts som ärflig. Och för mig är det viktigt att så länge det är så är det det vi har att, och enligt min mening också ska, förhålla oss till. Kommer det nya rön så får man ta dom då. Hos hundar anses det alltså genetiskt med recessiv nedärvning d v s anlaget krävs hos båda föräldrarna för att ge genomslag. LP drabbar hundar mellan åtta och tretton månaders ålder. Den här sjukdomen är inte graderad som höfledsdysplasin, antingen får man den eller så inte, men den kan ge mer eller mindre stora skador på höfledskulan beroende på hur mycket "hjälpcirkulation" den har från benhinnan. Det innebär dock nästan alltid att höftledskulan måste opereras bort och är även hos hundarna ensidigt. Hunden som fått LP, dess helsyskon och föräldrar ska tas ur avel.

Våra gårdshundar är ju en generellt sett frisk hundras. Så det är inte så många sjukdomar som vi behöver oroa oss för. Och det är ännu inte så många hundar som drabbats av LP, siffran ligger runt två procent. Men LP är tillsammans med höftledsdysplasi de sjukdomar som bedömts utgöra ett hälsoproblem hos vår ras. Anledningen till det är att några av de hundar som använts kraftigt i aveln fått valpar med LP och anlagen har därför fått stor spridning. De finns i nästan varenda stamtavla hos våra gårdisar. Mer att läsa finns i vår RAS. Det här är ju extra klurigt eftersom det inte registreras hos SKK och man kan därför inte få information hur det ser ut därifrån. Men tack och lov så finns ju avelsrådet och återigen Linda Laikre som ägnat massor av arbete åt att försöka kartlägga även den här sjukdomen. Information finns också i Lindas arbete om gårdshunden som jag tidigare hänvisat till. Återigen, vi är otroligt priviligerade. Så nu är det upp till oss att se till att inte framtidens gårdisar drabbas av problem med detta. Kanske ett nytt projekt att försöka få igenom central registrering av, ska fundera på det.

Efter RAS 2004 har en joker dykt upp i leken, PRA, men den får vi ta i nästa blogg för nu är det dax för mys. Slutligen en fortsatt härlig påskhelg till er alla.

Eska sitter och funderar i stugan, hon kanske längtar efter sommar som jag.

Möte = mötas

Nu bloggas det både här och där. Ett helt suveränt forum för att uttrycka sina tankar om saker och ting. Inte helt oväntat har vår motion till årsmötet har blivit föremål för en hel del bloggande. Superbra, då får folk möjlighet att tänka efter, värdera, granska och fundera. Tänkte inte kommentera bloggarna, dom talar för sig själva. Men en del resonemang får mig onekligen att dra paralleller till uppfödarna i den dokumentär som SVT visade i söndags, ett rasrent helvete. Det är också uppenbart att en del inte förstått vad motionen går ut på men det kan man ju inte lasta dom för.

Jag kan dock inte låta bli att tycka att det var synd att de som inte vill ha ett hälsoprogram inte kom till årsmötet och talade för sin sak där. Hade säkert blivit en jätteintressant diskussion. Men det är ju en prioriteringssak som allting annat. Nu var det bara två personer som hade frågor när vi förklarade vad motionen handlade om och vad ett hälsoprogram gick ut på. Men en stor eloge till er som kom i alla fall. Jag är imponerad och tycker det var mycket strongt av er att komma dit och stå upp för vad man tycker, det ska man ha all respekt för. Det är väl precis det möten är till för, att man ska mötas och diskutera. Ha möjlighet att komma med frågor så att man får klarhet i saker och ting. Och alla har sjävklart rätt till sin åsikt, ingen är sämre än den andra och majoriteten fattar beslut, precis så ska det vara tycker jag. Så långt ifrån manipulation och intriger man kan komma.

Nästa eloge vill jag ägna åt Linda Laikre. Tänk vilken otroligt tur vi har som har en populationsgenetiker ansluten till vår rasklubb, det är något att vara stolta över och rädda om, absolut inte rädda för. Hon är otroligt duktig och engagerad och är ju faktiskt expert på det hon pratar om. Hur vi ska förvalta vårt genmaterial på bästa sätt. Inga spekulationer alltså utan klara och raka besked baserat på studier och fakta. Så priviligerade vi är. Känns verkligen otroligt tryggt. Att vår rasklubb har sådana tillgångar som kan hjälpa oss att med expertkunskap värdera det vi får fram. Tillsammans med våra duktiga och mycket erfarna avelsråd gör hon ett helt oersättligt arbete. Tänkt att det faktiskt finns människor som lägger ner massor av tid och engagemang åt att kartlägga vår ras på ett evidensbaserat och korrekt sätt, helt fantastiskt.

Dax att sluta för idag. Myskvällen hägrar. Jo, förresten finns det nog faktiskt något som jag verkligen vill kommentera i alla dessa blogginlägg.

Jag har ingen laptop, jag har en stationär dator.