Härliga höst

Kom hem från jobbet imorse och hösten visade sig från sin allra bästa sida. Solen sken, luften var glasklar och färgerna sprakande. Tog med mig vovvarna ut i stugan. Ligger på en halvö och är en gammal fiskestuga. På bryggan i stugan brevid var löjskaket i full gång. För er som inte fiskat löja så står man på bryggan och skakar av fiskarna från löjsköten. Fisken flög åt alla håll. Rena paradiset för vovvarna. Det dom uppskattade allra mest var tidigare flygfisk d v s dom som legat och ruttnat ett tag. Ååååå, hääääärligt, rulla hit och rulla dit å så var dom små doftkarameller. Men vad gör väl det, det finns ju shampo, dom är så fantastiska när dom springer runt som vildar och kastar sig över alla härligheter som en kall höstdag kan erbjuda. Dom är verkligen gårdshundar. Spanar in reviret men har samtidigt stenkoll på flocken. Så snart man rör sig en bit så är dom där och kollar att man inte går för långt bort. Vilka vovvar dom är.

Det är en ständig ström av respons på mina små kluringar om avel med mera. Även om nittionio komma nio är positiva så vill jag poängtera att jag är lika glad för de kommentarer eller åsikter som inte går i linje med mina funderingar. Det är ju precis det som åsikter är till för. Att diskutera omkring och skapa debatt runt. Stort tack alltså även till er som kommer med kloka och eftertänkta inlägg som går stick i stäv med mina. Vi behövs alla för att driva saker framåt och söka kunskap. Och får man inte något "mothugg" blir man lätt självgod och inskränkt och kass i sina reflektioner. Så än en gång stort tack till er alla.

Det jag också vill poängtera är att för mig är sak/sakfrågor och person två helt skilda saker. Sakfrågor är åsikter m m som man kan diskutera och vara ense eller oense om. Person är en människa med egenskaper. I individualisttänket så ingår att alla är bra för att dom är dom. Man respekterar människor med alla förtjänster, fel och brister. Att man sen inte går ihop med alla är förvisso sant men det är ingens fel utan bara en konsekvens av att man är för olika, varken den ena eller den andra är bättre eller sämre. För att tydliggöra. Många av mina allra bästa vänner har åsikter som jag inte alls håller med om. Jag uppskattar dom som personer och dom har självklart rätt att tycka som dom vill för det vill minsann jag göra. Tycker vi lika så är det bra, roligt att man är överens, tycker vi olika är det bra, vi är ju inte får som alla bräker samtidigt. Å så kan man få bli skitförbannad på sin bästa vän. Att visa ilska är för mig ett av det största av förtroenden. Det är så fult för oss svenskar att vara arga så törs man visa sin allra fulaste egenskap för någon så måste man känna sig otroligt trygg med och ha ett stort förtroende för den personen, att dom tycker om en ändå. Det är väl vänskap om något.

Oj då, blev visst lite filosofiskt idag. Men vad ..., var dag har sin tid och sitt humör. Kanske var den otroligt vackra hösten som flödade. Nu till vardagen och tvättmaskinen.

Små vänner! Min dotter Hanna, 12år, kör runt med min väns dotter Jill, snart 2år, som får en puss av Ipsi 6månader och fyrbent.