Erfarna uppfödare hyllas och det med all rätt. Den kunskap och erfarenhet dom bidrar med är helt essentiell. Vi skulle inte komma långt utan dom. Men ibland undar man om erfarenhet alltid är det samma som kunnande. Det är ju trots allt personer med olika åsikter och prioriteringar vi pratar om. Ett exempel. Oröntgad hanhund, pappa med C höfter och en övrig valp röntgas i pappans kull med E. Parades första gången vid knappa elva månaders ålder med två tikar. Har på tre år fått tio kullar med fyra tikar, totalt fyrtioåtta valpar, tre kullar med två av tikarna och två kullar med de andra två. Tre av dessa tikar har C höfter och den sista är oröntgad. Annat exempel. Registrerat över tjugo kullar, i endast två av dessa kullar håller man sig under SKK:s inavelsgrad, övriga ligger över 6,25% ända upp till dryga trettio procent. Hur ska man räkna erfarenhet, antal kullar, antal valpar, antal år och är mängd/tid alltid det samma som att man avlar med rasens bästa för ögonen eller för den delen lär av sina misstag? Varför är det ett sådant motstånd, är det helt omöjligt att integrera kunnande med vetenskap just i hundaveln? Av vilka skäl är dom helt oförenliga avseende avel när det fungerar, ja till och med är nödvändigt, i andra sammanhang?
Var på kurs i veckan i ämnet cytostatikautlöst illamående, d v s hur vi bäst ska förebygga att våra patienter som får cellgift slipper må illa och kunna individanpassa "illamåendebehandlingen" utifrån varje persons förutsättningar och den typ av cellgift dom får. För att kunna skräddarsy måste vi ha bred kunskap vilken vi som alltid grundar på evidensbaserad medicin. Vi får helt enkelt inte laborera med våra patienter utifrån eget tyckande. Vi ska ha vetenskapligt belagda fakta, så breda och uttömmande som möjligt för att kunna anpassa det till den person vi har framför oss. Men det är fortfarande vi som bedömer personen. Föreläsande docent tog i sammahanget upp ett par slides som jag inte kunde låta bli att översätta till hundavel. Så här såg dom ut på min föreläsning:
Vad menas med evidensbaserad medicin, tre principer:
*God vård bygger på objektiva data: behov av klinisk relevant information, nya forskningsrön förändrar vården, livslångt lärande är nödvändigt.
* Evidenshierarki: Vissa evidens är starkare än andra - använd de starkaste! Evidensstyrkan måste vara klarlagd.
*Enbart vetenskapliga data är inte tillräckligt: måste integreras med kliniskt omdöme innan beslut om riktlinje tas.
Gradering av evidensstyrka:
A: Stark vetenskaplig evidens: Evidens från metaanalyser, systematisk översikt eller välgjorda och stora randomiserade, kontrollerade studier.
B: Måttlig evidens: Evidens från små eller ej optimalt utförda randomiserade studier eller från studier utan randomisering (kohortstudier, fall/kontrollstudier, tvärsnittsstudier)
C: Svag evidens: Expertutlåtande, konsensusrapporter, fallbeskrivningar och andra deskriptiva studier.
D: Vetenskaplig evidens saknas: Inga studier av tillfredställande kvalitet finns tillgängliga.
Utforma riktlinjer är som att: "delta i en tjurfäktning"
Läsa riktlinjer är som att: "vänta på att målarfärg ska torka"
Införa riktlinjer är som att: "försöka få en rund ring att passa i ett fyrkantigt hål"
Och så här översatte jag dem till hundaveln:
Vad menas med evidensbaserad avel, tre principer:
*God avel bygger på objektiva data: behov av relevanta information från avelsarbetet, nya forskningsrön förändrar aveln, livslångt lärande är nödvändigt.
* Evidenshierarki: Vissa evidens är starkare än andra - använd de starkaste! Evidensstyrkan måste vara klarlagd.
*Enbart vetenskapliga data är inte tillräckligt: måste integreras med erfarna uppfödares kunnande innan beslut om riktlinje tas.
Gradering av evidensstyrka:
A: Stark vetenskaplig evidens: Evidens från metaanalyser, systematisk översikt eller välgjorda och stora randomiserade, kontrollerade studier.
B: Måttlig evidens: Evidens från små eller ej optimalt utförda randomiserade studier eller från studier utan randomisering (kohortstudier, fall/kontrollstudier, tvärsnittsstudier)
C: Svag evidens: Expertutlåtande, skriftlig information från enstaka uppfödare utan grund, berättelser om enskilda hundar och andra deskriptiva studier.
D: Vetenskaplig evidens saknas: Inga studier av tillfredställande kvalitet finns tillgängliga.
Utforma avelsstrategier är som att: "delta i en tjurfäktning"
Läsa avelsstrategier är som att: "vänta på att målarfärg ska torka"
Införa avelsstrategier är som att: "försöka få en rund ring att passa i ett fyrkantigt hål"
Kanske kan vara värt att klura på en stund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Appropå bitar som ska passa i lådan. (Antar att liknelsen kommer ur barnleksakslådan då bitarna ska passa och petas ner i hålet)
Vad anser du att vår rasklubb gör då?? Försöker skala eller tälja till denna fyrkanten så att den passar i det runda hålet, ELLER bygger om lådan så att den fyrkantiga biten passar hyfsat iallfall i lådan??
Är det bättre att sålla och kapa av vissa uppfödare eller är det bättre att anpassa och diskutera för att få med alla (eller de flesta) på samma linje för att inte förlora viktiga och bra hundar samt gener som en del har?? Det kan man ju klura på.
Hej Malin
Tack för din åsikt, fritt utrymme för tolkningar såklart. För mig så betyder fyrkantig icke flexibel, rigid, oemottaglig för argument att man inte vill lyssna utan bara göra som man själv vill. Men huvudsymboliken var för mig att utifrån kommande förändringar aldrig är lätt att genomföra hur bra dom än är, det finns alltid ett inbyggt motstånd. Att tro att alla alltid ska vara överrens om allt är för mig en utopi. Ska avelsrekommendationerna anpassas så att alla gillar dom kan vi inte ha några, dom ska utgå från rasens bästa. Diskussion om detta har pågått under minst tio år, det här är ingen nyhet precis.
Intressant med dessa "värdefulla gener", används ständigt som ett argument utan att någon talar om vilka hundar det gäller. Tycker att ni som pratar om dessa värdefulla gener som ramlar bort om hundarna måste HD röntgas skriver ihop en liten lista med hundar och skäl till varför just dessa inte kan HD röntgas och lämnar in till rasklubben. Finns det en konkret argumentation att framföra så är jag övertygad om att både rasklubb och avelsråd lyssnar. Men att slänga ur sig argument utan belägg gynnar er inte. Tvärt om så ter det sig bara som trams och dåliga ursäkter och det tycker jag är jäkligt synd.
Vilket intressant föredrag! Kan ju absolut översättas till hundvärlden! =)
Det jag fann både när jag själv gick SKK:s uppfödarutbildning och när jag senare kom tillbaka för att hjälpa nästa grupp med genetikdelen är att det finns så oerhört mycket rädsla för detta nya. "Gener" är ett ord som verkar skrämma en del, även sådana som hållit på länge. Det fanns så väldigt mycket okunskap och oförståelse så jag förstår att de kände sig skrämda och lite hotade, och därmed gärna viftade bort fakta eftersom de inte kunde förstå den. Efter alla träffar genomförts var det en enorm skillnad och när de fått förståele för begreppet var de mycket mer avslappande i sitt sätt att tänka och prata om det. Det var en härlig känsla! =)
Önskar alla kunde lägga ner lite mer tid på att skaffa sig denna förståelde och se att det inte finns något att vara rädd för, utan så mycket att vinna! Jag är dock övertygad om att framtiden är ljus och att detta kommer bli mer "vardagsmat" för de flesta om några år. =)
Guuud vad söt Noppe var förresten! =)
Kram på er!
Skicka en kommentar