Nu blir det lite tjatigt men jag har sista veckorna fått ett antal mail från ledsna, arga och frustrerade människor och kände att jag därför återigen måste ta upp ämnet bloggande. Men först några ord om skrivelsen som inkommit till CS avseende hälsoprogrammet. Några av mailen gällde även den. De personer som mailat mig ansåg att dom blivit lurade att skriva på listan då skrivelsen i sig inte var med när listan gick runt på Tollarp.
För mig är skrivelsen ett helt adekvat och lämpligt sätt att handlägga situationen. Det vill säga är man inte nöjd med det beslut som fattas så skickar man in en skrivelse till rätt instutition och överklagar det. I mina ögon är uppfödarens agerade helt korrekt. Han vill inte ha något hälsoprogram, alltså överklagade han beslutet hos CS och CS får då ta ställning till de argument han framför, ser inte något som helst felaktigt i det. Om man i efterhand ångrar att man skrivit på listan eller om man anser att man inte fått tillräcklig information så tycker jag att man tar upp det med berörd person. Jag kan överhuvudtaget inte yttra mig avseende detta då jag inte blivit tillfrågad om jag ville skriva på listan (konstigt va). CS har valt att inte lägga någon vikt vid skrivelsen och avslagit begäran så då är det här utagerat för min del i alla fall.
Nu till resten av mailen. Gällande blogg där många blivit ledsna och upprörda då dom tycker att bloggerskan inte är sanningsenlig, förtalar människor m m. Om detta tycker jag som följer. Går man in på SKK:s avelsdata och tittar på bloggerskans kullar så är det utan tvekan så att den här uppfödaren inte följer SKK:s rekommendationer. Hon följer inte heller rasklubbens rekommendationer.
Inget av detta är skäl till att jag valt att inte ha något med denna uppfödare att göra. Som alltid skiljer jag på sak och person. Alla har rätt till sin åsikt och att avla enligt sin egen övertygelse och självfallet också att inte följa de rekommendationer som finns. Orsaken till att jag inte vill ha med personen att göra är just hennes person. Det är min åsikt att hon under lång tid trakasserat och varit elak mot flera av de människor jag bryr mig om. Och då väljer jag helt enkelt andra att samarbeta med.
Med det inte sagt att jag har rätt och hon har fel. Det här är ett helt och hållet personligt ställningstagande som var och en har rätt att göra. Frågar man någon annan så har dom säkerligen en annan åsikt. Och därmed är det punkt. Jag har inte någon som helst avsikt att slösa varken energi eller tid på det här. Varför skulle jag. Allas vår tid är begränsad, så också min. Så jag väljer helt enkelt att fokusera mina krafter och min energi på postivia saker. Det finns så fantastiskt många fina, goa, ärliga och härliga personer att arbeta tillsammans med så varför i hela friden ska man ägna energi åt dom man inte gillar?
Självfallet menar jag inte att man ska finna sig i att bli förtalad eller trakasserad men det får tas i lämplig instans inte på bloggar på internet. Och lika självfallet så ska man kunna ta upp vilka ämnen som helst men jag tycker att man ska hålla sig till sak. Det är en sak att ta upp exempel för att klargöra men att kalla folk för än det ena och än det andra och så vidare är minst sagt onödigt och dessutom patognomt för den här typen av människor. Det är helt meningslöst att vi andra börjar betee oss på samma sätt och leder bara till en negativ spiral där vi istället för att blicka framåt och jobba för bra och positiva syften istället ägnar vårt fokus åt att kasta skit hit och dit och sänka oss till en nivå där vi definitivt inte hör hemma.
Dessutom så är jag övertygad om att syftet med att hålla på med det som nu försigår är att ställa till bråk och ovänskap. Självfallet är jag också medveten om att ett sådant här ställningtagande sannolikt får till konsekvens än mer uttalade lögner, förtal mm för att försöka få någon typ av reaktion då det är det som enligt min mening är poängen med det hela men jag väljer faktiskt att bortse även från det, det rör mig helt enkelt inte i ryggen. För om vi alla struntar i det hela så förfelas hela fundamentet med sådant beteende och det rinner ut i sanden precis som det ska. Så kom igen nu alla klokingar, vi bojkottar hela cirkusen, raderar skiten ur våra sinnen och gör som våra vovvar, vi ägnar oss åt allt det roliga och fantastiska som finns i livet istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Man stångar sig blodig mot dumhet, inget som är värt att ge syre åt. Vederbörande kämpar för att slå in kilar och söndra. Om ingen lyssnar så funkar det inte.
Ha det bra i Bensbyn!
Inger Milton
Följer som vanligt med i bloggandet, och hummar ibland och tycker väl att det finns rätt så mycket både bu och bä....och hurra i gårdshunds-svängen! Ni jobbar fantastiskt med statistikerna tjejer!
Men en sak som jag tycker helt hållet glöms bort i allt höftprat och hd statistiker, det finns annat att beakta i aveln......storleken på hundarna! Är det bara jag som tycker att gårdshundarna håller på att bli lite för stora?
Hallå tjejen
Håller med dig, även i mitt tycke har dom krupit upp i storlek. För att få en någotsånär objektiv värdering av exteriöra egenskaper så får man gå på kritiklapparna som samlas in av rasklubben. Är det någon exteriör egenskap som blir allt mer förekommande och ofta kommer upp på dem av flera olika domare så ska man, tycker jag, även ta med det i RAS vid revision så att vi inte tappar typen på hundarna. Du har så rätt, vi måste ta med alla aspekter när vi värderar framtidens avel. Ha det världsbäst.
Kram Lena
Låter som ett mycket bra förslag, och är en uppgift som den tillträdande avelkommittén kanske skulle kunna utföra. Dessutom vore det intressant om kommittén kunde gå in och titta på alla de MH som gjorts, för att utifrån resultaten ta fram en "önskeprofil" på våra gårdshundar.
Kram/Ewa
Håller med ang storleken på våra gårdshundar, det drar iväg i mankhöjden. Positivt är att mätstickan har åkt fram flera gånger under sommarens utställningar så domarna har börjat reagera. Att samla in kritiklappar är en grej att satsa på men det är inte så stor procent ändå som ställs ut av stammen och ofta samma hundar. Vi måste se oss omkring på hela gårdshundsstammen. Mankhöjden är ju mätbar för oss alla. Det är uppfödarna som måste göra sitt bästa och försöka följa rasstandarden och inte rasstandarden som ska följa uppfödaren. Vill man då bidra till att förvalta rasen på alla sätt och vis så ingår även storleken på hundarna. Det är lätt att höja mankhöjden men desto svårare att få ner den i framtiden.
Synd att det är så svårt att komma med på ett MH (här i norr i alla fall) för visst vore det bra att få ännu mer gårdshundar testade. "Önskeprofil" för gårdshunden låter bra.
/Susanna
Angående höjden. Jag hade en teori att höjden ökat lite pga att inavelsgraden minskat, då hög inavel är känt för att hålla nere storleken på djur. Men nu satt jag och gick igenom utställningarna från 1993. Måga hundar mätades det året och flera hanhundar hade då också en mankhöjd på 37-43 cm.. Så det är nog inte nytt med stora gårdshundar. Rasen är inte homogen och man kan aldrig riktigt veta vad man får. Du kan ju få en med minimi höjd och en med maxhöjd i samma kull. Så för att få en jämnare storlek krävs nog många generationer med medvetet avelsarbete.
Skicka en kommentar