Å så härlig, äntligen är snön borta. Är rätt fascinerande hur fort det går. För tre veckor sedan skottade vi fram grillen under en dryg halvmeter snö och förra helgen så krattade jag tomten. Har att göra men nattkylan, så snart det blir plusgrader även på nätterna och inte fryser på så smälter det med en rasande hastighet.
Ipsi har nu varit och på veterinärkoll, patellorna var ua, fulltandad med saxbett, skönt sen var det då röntgen. Kvällen innan röntgen fick jag en sådan här undergångskänsla, förra gången jag var och röntgade en hund, valpen Yatzi, så slutade det ju med att jag fick ta bort henne så jag var nog oroligare än jag trodde. Såg på plåtarna att det inte var någon katastrof och var så glad när jag kom hem på kvällen. Bara så lycklig över att hon inte hade några katastrofhöfter och att jag hade med mig henne hem igen. Tog hem en bild som veterinären inte tyckte var tillräckligt bra för att skicka och den blev vältummad under de två veckor det tog innan jag fick brev från SKK. Jag blev såklart hellycklig över att hon fick resultatet B så att hon kan få små söta Ipsibäbisar så småningom men viktigaste var ju att hon inte hade så dåliga höfter att hon skulle få några problem av dem.
Fascinerande hur det kan bli. Jag är det mest omusikaliska som finns, kan inte ta en ton ens utan att grannarn kommer överrusande och undrar vem som plågar djur i huset och vet ungefär så mycket som att gitarr det är det som har strängar. Men samtliga av mina barn är så musikaliska. Dels är dom väldigt bildade i och intresserade av musik. Dom kan massor om allt från Jazz till death metal. Joel och Jonathan sjunger i band, Charlie spelar trummor och gitarr och Hanna har en helt ljuvlig röst. Tänk vad bra att inte allt går i arv.
Nu ser jag så fram emot gårdshundsträffen imorgon och utställningen nästa helg, så roligt det ska bli att få träffa alla och gulla med "mina bäbisar" och alla andra fina vovvar. Längtar.....
Ipsi har nu varit och på veterinärkoll, patellorna var ua, fulltandad med saxbett, skönt sen var det då röntgen. Kvällen innan röntgen fick jag en sådan här undergångskänsla, förra gången jag var och röntgade en hund, valpen Yatzi, så slutade det ju med att jag fick ta bort henne så jag var nog oroligare än jag trodde. Såg på plåtarna att det inte var någon katastrof och var så glad när jag kom hem på kvällen. Bara så lycklig över att hon inte hade några katastrofhöfter och att jag hade med mig henne hem igen. Tog hem en bild som veterinären inte tyckte var tillräckligt bra för att skicka och den blev vältummad under de två veckor det tog innan jag fick brev från SKK. Jag blev såklart hellycklig över att hon fick resultatet B så att hon kan få små söta Ipsibäbisar så småningom men viktigaste var ju att hon inte hade så dåliga höfter att hon skulle få några problem av dem.
Fascinerande hur det kan bli. Jag är det mest omusikaliska som finns, kan inte ta en ton ens utan att grannarn kommer överrusande och undrar vem som plågar djur i huset och vet ungefär så mycket som att gitarr det är det som har strängar. Men samtliga av mina barn är så musikaliska. Dels är dom väldigt bildade i och intresserade av musik. Dom kan massor om allt från Jazz till death metal. Joel och Jonathan sjunger i band, Charlie spelar trummor och gitarr och Hanna har en helt ljuvlig röst. Tänk vad bra att inte allt går i arv.
Nu ser jag så fram emot gårdshundsträffen imorgon och utställningen nästa helg, så roligt det ska bli att få träffa alla och gulla med "mina bäbisar" och alla andra fina vovvar. Längtar.....
För tre veckor sedan
Jonathan i krattartagen
Ipsi och kotten, den eviga kärlekshistorien.jpg)
Hanna i vårsolen
Charlie on Stage
Joel on Stage
1 kommentar:
Sköna killar och hälsa att Hanna är så fin i håret, har inte sett henne på länge märker jag.
Matte med gårdshundsdamerna från "byn brevi"
Skicka en kommentar