Statistik från motionen

Landat här hemma i Luleå, skööönt. Det var fantastiskt roligt i Göteborg men inget är som hemma. Tänkte att jag kanske borde skriva ned lite av den statistik som vi tog fram till motionen då alla inte hade privilegiet att medverka på årsmötet. Så här kommer innehållet i vår motion. Blir en lång blogg men varför inte?

Bakgrund

Höftledsdysplasi
Höftledsdysplasi är en ärftligt betingad utvecklingsrubbning där höftledskulan och höftledsskålen inte utvecklas runt varandra som de ska vilket ger en dålig passform av leden. Det är en sjukdom med polygen nedärvning och ofullständig penetrans (ett begrepp inom genetiken som används för att beteckna sannolikheten för att en individ med en viss genmutation ska få det fenotypiska uttrycket). Polygen nedärvning innebär att ledens utformning styrs av ett flertal gener i samverkan. På grund av det exponerar sig generna i olika kvantitet vilket ger en gradering av sjukdomen. Anledningen till att höftledsdysplasi fått så stor betydelse inom hundaveln är att dysplasin i sina gravare former nästan alltid leder till artros som i sin tur leder till smärta och gör hunden handikappad. I flera olika vetenskapliga studier från olika länder ser man att både A- och B-hundar nedärver mindre dysplasi än till exempel C-hundar. Enskilda individer kan avvika men tar man ett tillräckligt stort antal är trenden tydlig. Man diagnostiserar höftledsdysplasi genom att röntga hundens höfter då den uppnått minst tolv månaders ålder. Det finns i nuläget inte någon molekylärbiologisk diagnosmetod att tillgå. Det pågår dock forskning för att utröna både vilka gener och vilka yttre omständigheter (framför allt utfodring) som kan ha betydelse för höftledens utveckling.

Hälsoprogram
Central registrering av veterinärdata då det gäller höftledsdysplasi innebär att man måste ha känd HD-status - d v s att föräldradjuren ska vara höftledsröntgade - för att få registrera en kull valpar. Men resultatet av röntgen spelar ingen roll, vilket betyder att man alltså fortfarande har möjlighet att avla på hundar med höftledsdysplasi. Rasklubben har ansvar för att i samarbete med veterinär, genetiker och eventuellt annan sakkunnig ta fram underlag för en ansökan om att få ingå i ett hälsoprogram. Detta underlag ska innehålla en beskrivning av den aktuella situationen i rasen, av problemets omfattning och utbredning i populationen samt en redogörelse för ärendets handläggning. Raser som är med i hälsoprogram för höftledsdysplasi har påtagligt minskat andelen HD-belastade djur. Som exempel på en mellanstor hundras kan nämnas wachtelhunden. I slutet av 1980-talet hade 49 % av deras röntgade hundar HD-fel och rasklubben införde ett hälsoprogram. Efter införandet sjönk antalet hundar med HD-fel sakta men säkert för att i början av 2000-talet lägga sig på en nivå runt 15 %.

Vår ras
Vi har gått igenom registrerade valpkullar i rasen mellan åren 1990-2008 vilket utmynnat i en retrospektiv studie med SKKs avelsdata som källa, stoppdatum 2009-01-31. Det har registrerats totalt 5 150 valpar fördelat på 1 345 kullar. Av det totala antalet valpar är
1 317 röntgade varav 274 var belastade med höftledsdysplasi, d v s 20,1 %.

Antal registrerade kullar där det finns röntgade avkommor är 707 (i övriga 638 kullar är alltså ingen avkomma röntgad). I dessa 707 kullar återfinns de 274 HD-belastade valparna fördelade i 215 kullar, d v s 30,4 %.

Det har registrerats 139 kullar med röntgade avkommor där båda föräldrarna har A-höfter. Av dessa fanns det 22 kullar med minst en HD-belastad valp, d v s 16 %. Av dessa 22 kullar hade 8 kullar minst en valp med grad D eller E, d v s 6 %.

I de 64 registrerade kullarna där det finns röntgade avkommor, och där en eller båda föräldrarna är HD-belastade, fanns det minst en HD-belastad valp i 38 kullar, d v s 59 %. Av dessa 38 kullar hade 19 kullar minst en valp med grad D eller E, d v s 30 %.

Tittar man på kullar där det finns röntgade valpar och där båda föräldradjuren är oröntgade så har det registrerats 80 kullar. Av dessa 80 kullar fanns det minst en valp med HD i 31 kullar, d v s 39 %. Av dessa 31 kullar fanns det minst en valp med HD grad D eller E i 14 kullar, d v s 18 %.

Av de kennlar som föder upp dansk/svensk gårdshund, och är registrerade hos SKK per den 31 december 2008, så är det 77,4 % som röntgat sina avelsdjur de senaste fem åren.

Sammanfattning
Att höftledsdysplasi kan leda till lidande för hundarna, och därmed inte är önskvärt, är ett faktum. Höftledsdysplasi är enligt vår åsikt, baserat på ovanstående data, ett hälsoproblem hos den dansk/svenska gårdshunden. Granskar man föräldradjuren så är den genetiska belastningen och arvsgången, enligt vår uppfattning, glasklar.

Vi anser att när det gäller de genetiska sjukdomarna så går dessa bara att bekämpa genom kartläggning, genetisk forskning och statistiska data. Man kan inte se, eller ha på känn, om avelsdjuret är HD-belastat eller ej. Ett hälsoprogram ger inte bara möjlighet att ytterligare kartlägga situationen, utan ger också uppfödarna en möjlighet att välja ut de individer som på bästa sätt kan ge ett positivt bidrag till rasens hälsa och utveckling. Även valpköparna kommer på ett tydligare och bättre sätt än idag att kunna välja.

Vi är väl medvetna om den kritik som från olika håll förs fram mot SKKs sätt att läsa av röntgenplåtar, och deras brist på enhetliga rekommendationer till veterinärer vid sövning och sätt att röntga på. Oavsett dessa synpunkter så är höftledsröntgen idag den enda metod vi har för att försöka komma tillrätta med dysplasi, och den metoden ska användas. Kritiken är inte skäl nog för att låta bli att röntga våra hundar då vi anser att det drabbar rasen som helhet. I stället bör rasklubben, kanske i samarbete med andra rasklubbar, arbeta för att påverka SKK att införa ett förbättrat och mer enhetligt system gällande höftledsröntgen och avläsning.
Att rasen har ett hälsoprogram är en förutsättning för att få vara med i kommande avelsindex där hänsyn tas till fler parametrar än endast röntgen av föräldradjuren. Ett hälsoprogram med central registrering innebär inga restriktioner, men enorma möjligheter till kartläggning och bekämpning av höftledsdysplasi.

Yrkande
Att rasklubben för dansk/svensk gårdshunds ansöker om hälsoprogram med central registrering av höftledsstatus - självfallet efter samråd med avelsråden och enligt SKKs regler.

Det var alltså denna motion som vi lade fram på årsmötet, Ewa hade också fixat en fin tabell som jag dock inte lyckas få in i bloggen. Och tjohooooooooo, den gick igenom. Helt underbart då jag är övertygad om att ett vetenskapligt förhållningsätt och evidens för det vi gör är framtiden. Sen är det genetiker, avelsråd och rasklubb som har kunskapen att avgöra hur vi ska avla, det har jag varken erfarenhet eller tillräcklig kunskap för att lägga mig i. Och med den statistik som vi nu kommer att få fram så kan det bara bli bättre.

Till sist en länk till den film som Linda Laikre visade delar av. Tack snälla Jenny för den. En varning, den är otroligt otäck. Den exemplifierar på ett mycket tydligt sätt vårt ansvar inför framtida avel på vår ras. Rasen expanderar i popularitet med allt vad det innebär. Och det är bara vi som kan göra något åt hur framtiden kommer att se ut.

http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=44215931