Hälsoenkät

Å vad stolt jag är. Jag har fått det stora privilegiet att ingå i den arbetsgrupp som ska utvärdera RAS det vill säga vår rasspecifika avelsstrategi. En sådan går ut på att rasklubben i samråd med sakkunniga sätter upp en strategi för de närmaste fem årens rekomendationer för avel som sedan lämnas in och godkänns av SKK. Efter fem år ska den utvärderas och omrevideras och det är alltså det jag nu ska få ta del i. Nu måste jag genast skynda mig och göra färdigt jobb jobbet som jag håller på med så att jag får sätta tänderna i detta. Min vana trogen har jag naturligtvis tjuvgluttat lite och jag tycker att det ser bra ut så länge. Naturligtvis finns det undantag men trots vår svaga genbas tycker jag ändå att det inte ser tokigt ut alls. Nu har jag lärt mig att man i praktiken får lägga på ett par procent på den inavelsgrad man får fram på avelsdata eftersom vi har så mycket okänt bakåt och att många av de hundar som mönstrades in som obesläktade i realiteten sannolikt var släkt. Men ju "äldre" rasen blir och ju längre från dessa vi kommer desto säkrare blir inavelsgraden. För er som tycker att det här är spännande så kan jag återigen rekomendera Linda Laikres arbete.

Det är så intressant det här så jag blir alldeles till mig. Tänk så mycket spännande fakta som kommer att klargöras när det här är utvärderat ur alla dess perspektiv, vilken toppenkunskapsbank för oss alla som är intresserade av avel. Det bästa av allt tycker jag är att den kommer alla till godo. Tidigare och i många fall fortfarande så var det så att det endast var uppfödaren själv som hade koll på sina hundar, dess linjer och vad som låg bakom dessa, sjukdomar som dök upp, konstiga beteenden mm. Men i och med faktasamlande och utvärderande som alla kan ta del av och avelsdata så är sådan diktatur snart ett minne blott.

Så därför vill jag såklart även slå ett slag för att man lämnar in en hälsoenkät på sina hundar. Den finns att tillgå på rasklubben. Både om man har friska eller sjuka hundar, det är ju till en enorm hjälp för att försöka få grepp om vad som egentligen utgör problem i våran ras. För att vi alla tillsammans ska försöka hjälpa till och kartlägga, så att alla har möjlighet att göra sitt bästa i sin avel. Så alla ni som ännu inte lämnat in en sådan, gör det, för våra fina vovvars skull.

Filosofisk

Jobbar som en tok och håller på med ett jobb-arbete vid sidan av. Ååååå jag har inte tid att arbeta, det finns ju små mycket kul att göra istället. Morrar och förbannar min inbyggda diciplin som gör att jag trots härligt väder och efter nattjour tillbringat fem timmar vid datorn med jobb, jobb och mera jobb. Tur att man har vovvarna så att man i alla fall ibland måste ta paus och njuta av den otroligt vackra hösten. Just nu invaderade av sidensvansar som lätt berusade sitter och käkar alla rönnbär dom bara kan. Ipsi har faktiskt börjat ta sig lite i storlek och ser inte fullt lika räkig ut även om hon inte är någon Swartzernegger än. Men hon har ju tid på sig. Vi har debuterat på unghundskursen och det gick faktiskt över förväntan. En gammal sliten sanning men lika fullt gångbar: Hundens förmåga beror på matte, för när jag/hon får riktiga instruktioner så fattar hon direkt. Mattes lilla gorm. Fortfarande lite sisådär filosofisk mellan varven så här kommer några favvoritcitat.

"Grodan nöjer sig med kärret medan ålen simmar tiotusentals mil för att leka och dö i Sargassohavet"
Björn Ranelid

"It can´t rain all the time"
The Crow, Brandon Lee

"Den som spar, han har, till slut bara pengar kvar"
Min Joel, 17 år

"Idrott måste vara nutidens gladiatorspel, får man nu inte slå ihjäl folk så kan man åtminstone få slå dom i hockey".
Min Jonathan, 16 år

"När livslögnen inte längre går att upprätthålla, när något händer som tvingar mig att erkänna att jag inte är den jag försöker vara och den alla andra ser i mig, ansätts jag både av min skräck för att tappa ansiktet och av min längtan efter ett mer sanningsenligt liv. Jag ställs inför ett val. Antingen fortsätter jag ljuga och slipper det pinsamma besväret det innebär att erkänna att jag lurat mig själv och andra eller också tvingas jag ut på den besvärliga resan mot sanningen, utan några garantier om att sanningen är möjlig att finna men fast förvissad om att lögnen begränsar mina livsmöjligheter avsevärt."
Okänd författare

"There´s a time to live, but isn´t it strange. As soon as you´re born you´re dying."
Iron Maiden

Å så lite bilder på "racerräkan" (tack Jessica för namnet, det passar henne precis) som just idag råkar ha båda öronen i ordning.

Härliga höst

Kom hem från jobbet imorse och hösten visade sig från sin allra bästa sida. Solen sken, luften var glasklar och färgerna sprakande. Tog med mig vovvarna ut i stugan. Ligger på en halvö och är en gammal fiskestuga. På bryggan i stugan brevid var löjskaket i full gång. För er som inte fiskat löja så står man på bryggan och skakar av fiskarna från löjsköten. Fisken flög åt alla håll. Rena paradiset för vovvarna. Det dom uppskattade allra mest var tidigare flygfisk d v s dom som legat och ruttnat ett tag. Ååååå, hääääärligt, rulla hit och rulla dit å så var dom små doftkarameller. Men vad gör väl det, det finns ju shampo, dom är så fantastiska när dom springer runt som vildar och kastar sig över alla härligheter som en kall höstdag kan erbjuda. Dom är verkligen gårdshundar. Spanar in reviret men har samtidigt stenkoll på flocken. Så snart man rör sig en bit så är dom där och kollar att man inte går för långt bort. Vilka vovvar dom är.

Det är en ständig ström av respons på mina små kluringar om avel med mera. Även om nittionio komma nio är positiva så vill jag poängtera att jag är lika glad för de kommentarer eller åsikter som inte går i linje med mina funderingar. Det är ju precis det som åsikter är till för. Att diskutera omkring och skapa debatt runt. Stort tack alltså även till er som kommer med kloka och eftertänkta inlägg som går stick i stäv med mina. Vi behövs alla för att driva saker framåt och söka kunskap. Och får man inte något "mothugg" blir man lätt självgod och inskränkt och kass i sina reflektioner. Så än en gång stort tack till er alla.

Det jag också vill poängtera är att för mig är sak/sakfrågor och person två helt skilda saker. Sakfrågor är åsikter m m som man kan diskutera och vara ense eller oense om. Person är en människa med egenskaper. I individualisttänket så ingår att alla är bra för att dom är dom. Man respekterar människor med alla förtjänster, fel och brister. Att man sen inte går ihop med alla är förvisso sant men det är ingens fel utan bara en konsekvens av att man är för olika, varken den ena eller den andra är bättre eller sämre. För att tydliggöra. Många av mina allra bästa vänner har åsikter som jag inte alls håller med om. Jag uppskattar dom som personer och dom har självklart rätt att tycka som dom vill för det vill minsann jag göra. Tycker vi lika så är det bra, roligt att man är överens, tycker vi olika är det bra, vi är ju inte får som alla bräker samtidigt. Å så kan man få bli skitförbannad på sin bästa vän. Att visa ilska är för mig ett av det största av förtroenden. Det är så fult för oss svenskar att vara arga så törs man visa sin allra fulaste egenskap för någon så måste man känna sig otroligt trygg med och ha ett stort förtroende för den personen, att dom tycker om en ändå. Det är väl vänskap om något.

Oj då, blev visst lite filosofiskt idag. Men vad ..., var dag har sin tid och sitt humör. Kanske var den otroligt vackra hösten som flödade. Nu till vardagen och tvättmaskinen.

Små vänner! Min dotter Hanna, 12år, kör runt med min väns dotter Jill, snart 2år, som får en puss av Ipsi 6månader och fyrbent.

Antal valpar

Läste i senaste styrelsemötesprotokollet. Det har framförts önskemål om att rasklubbens ska ändra sina rekomendationer om att hanhundar ska få ha flera avkommor än i nuläget 20-25. Hmmmm. Det tål att tänka på. Om jag förstått saken rätt så är siffran 20-25 inte tagen ur tomma luften. Läste på Linda Laikres arbete om den genetiska driften som finns i rasen. Av våra inmönstrade hundar så var det ett fåtal som gick till avel och dessa har i sin tur fått väldigt många avkommor. Vi har alltså tappat en hel massa gener. Så illa att faktiskt gårdshundens katastrofala gensituation används som exempel då man föreläser om ämnet.

För att försöka få ordning på ett problem som rent av hotade vår ras överlevnad så satte man sig ned lade upp en strategi. Som jag tolkade det så har man för att försöka bredda genbasen begränsat antalet avkommor per hanhund. Det man då skulle åstadkomma var att flera hundar användes i avel så att mer gener togs till vara. Man efterlyste också äldre oparade hanar för att försöka ta vara på dess gener, Mic och Mac var två hanar som man sökte aktivt. Anledningen till det var att de var ensamma kvar efter en founder och om de inte användes så skulle hela det "genpaketet" försvinna ur rasen. En annan sak man tänkte på var generationsintervallet d v s att man skulle använda hanarna med försiktighet och spara på dom så att generationerna skulle följas åt.

Människor med stor kunskap och erfarenhet har med bra underlag tagit fram en rasspecifik avelsstrategi för att förbättra rasens situation. Strategier ska naturligtvis utvärderas och det är på gång i denna stund. Jag tror verkligen på det här d v s att för att man ska kunna förbättra saker så måste man ha en central styrning, strategi och utvärdering. Det låter säkert storebrorsaktigt men det är inte det som är poängen. För att kunna driva saker framåt så är det i mina ögon så det måste gå till. En samordning helt enkelt. Har man en situation där folk med egenintressen beslutar hit och dit så kommer man inte någon stans. Det sker ingen utvärdering annat än i stugorna och kunskapen blir personlig och inte vetenskaplig på något sätt. Gynnar enskilda istället för rasen som helhet.

Alltså börjar man med att lägga upp en strategi helt enkelt och sedan utvärdera den, utifrån resultatet korrigera och förbättra. Strategin i sig får grunda sig på tidigare kunskap. Rasen är ung och när man ska börja arbeta med dess framtid får man till att börja med luta sig mot andra rasers erfareneheter och utifrån det titta på vår ras problematik. Självfallet har vi inte sanningen i och med att vi börjar med något. Vi kommer säkerligen att få ändra inriktning och spår ett flertal gånger innan vi hittar rätt. Men återigen man måste börja någonstans, utvärdera och förbättra. Det är för mig enda sättet att kunna gynna rasen i sin helhet, det kommer att ta tid såklart men någon klok person sa en gång att livet inte är ett mål utan en vandring

Ibland blir man trött och måste vila en stund

Tack snälla alla

Jag har fått en helt enorm och positiv respons på mina små funderingar runt HD, grupperingar inom gårdisvärlden, ansvar för framtidens vovvar, avel mm. Sedan första blogginlägget har det ramlat in mänger av mail, SMS och många fantastiska telefonsamtal från engagerade hundägare och uppfödare, och inte bara nästgårds utan från runt om i Sverige. Det är ju helt otroligt. Man blir både tårögd och samtidigt glad i hela kroppen av ett sådant engagemang för våra fina vovvar. Är vi så här många som är så engagerade och måna om vår fantastiska ras framtid då har vi den verkligen för oss. Tack än en gång till er alla, ni är fantastiska.