Vårvintern....

Är nog en av favoriterna här i norrbotten. Solen värmer, någon plusgrad. Skare på snön. Glasklar luft, blå himmel, lite dropp från stuprännan. Myyyyys. Allra mysigast är det i stugan. Onödigt kan tänkas då jag bor på landet i stort hus med stor tomt. Men det är något alldeles speciellt med min stuga.

En skruttig fiskestuga i en vik. Men jag känner varenda sten, den ihoprasade matkällaren där jag fångade råttor (levande såklart, skulle ju tämja dom) när jag var barn. Storstugan där min infångade ödla Josefin rymde. Det var farmors fel, jag fick inte ha henne inomhus och då rymde hon ur baljan på natten. Doften som påminner om farmor och farfar och såklart min egen barndom. Ingen annanstans får jag sådan ro. Och hundarna springer omkring och mår bara bäst.

Hade med mig mina tre söner i söndags. Sitter där på altanen och lyssnar till disskussionerna. "Men om Hitler hade gift sig med en fyrtioåring och inte en formbar tonåring så hade det inte blivit någon förintelse. Nej Adolf du får inte gå ut ikväll du ska vara hemma och städa." "Reggae, äh lägg av, det är både drogsuperlativt, rasisitiskt och sexsistiskt, kvinnorna fick skylla sig själv om dom blev våldtagna om dom hade korta kjolar. Sånt kan man inte lyssna på." "Jo jag har också läst Lemys biografi, där står det att han går på dialys". "Du behöver inte en byrå, du behöver en brännungn till allt ditt skräp".

Dom är helt fantastiska ungarna. Det är så sant att barnen inte blir som sina föräldrar. Dom blir så mycket bättre.

Ipsi roar sig kungligt. Hittar en kotte och så sätter hon igång. Kan hålla på hur länge som helst. Slutar alltid med seger för henne och en kotte till i magen. Men det är en ordentlig kamp innan hon besegrat den. En fröjd för ögat.

Statistik från motionen

Landat här hemma i Luleå, skööönt. Det var fantastiskt roligt i Göteborg men inget är som hemma. Tänkte att jag kanske borde skriva ned lite av den statistik som vi tog fram till motionen då alla inte hade privilegiet att medverka på årsmötet. Så här kommer innehållet i vår motion. Blir en lång blogg men varför inte?

Bakgrund

Höftledsdysplasi
Höftledsdysplasi är en ärftligt betingad utvecklingsrubbning där höftledskulan och höftledsskålen inte utvecklas runt varandra som de ska vilket ger en dålig passform av leden. Det är en sjukdom med polygen nedärvning och ofullständig penetrans (ett begrepp inom genetiken som används för att beteckna sannolikheten för att en individ med en viss genmutation ska få det fenotypiska uttrycket). Polygen nedärvning innebär att ledens utformning styrs av ett flertal gener i samverkan. På grund av det exponerar sig generna i olika kvantitet vilket ger en gradering av sjukdomen. Anledningen till att höftledsdysplasi fått så stor betydelse inom hundaveln är att dysplasin i sina gravare former nästan alltid leder till artros som i sin tur leder till smärta och gör hunden handikappad. I flera olika vetenskapliga studier från olika länder ser man att både A- och B-hundar nedärver mindre dysplasi än till exempel C-hundar. Enskilda individer kan avvika men tar man ett tillräckligt stort antal är trenden tydlig. Man diagnostiserar höftledsdysplasi genom att röntga hundens höfter då den uppnått minst tolv månaders ålder. Det finns i nuläget inte någon molekylärbiologisk diagnosmetod att tillgå. Det pågår dock forskning för att utröna både vilka gener och vilka yttre omständigheter (framför allt utfodring) som kan ha betydelse för höftledens utveckling.

Hälsoprogram
Central registrering av veterinärdata då det gäller höftledsdysplasi innebär att man måste ha känd HD-status - d v s att föräldradjuren ska vara höftledsröntgade - för att få registrera en kull valpar. Men resultatet av röntgen spelar ingen roll, vilket betyder att man alltså fortfarande har möjlighet att avla på hundar med höftledsdysplasi. Rasklubben har ansvar för att i samarbete med veterinär, genetiker och eventuellt annan sakkunnig ta fram underlag för en ansökan om att få ingå i ett hälsoprogram. Detta underlag ska innehålla en beskrivning av den aktuella situationen i rasen, av problemets omfattning och utbredning i populationen samt en redogörelse för ärendets handläggning. Raser som är med i hälsoprogram för höftledsdysplasi har påtagligt minskat andelen HD-belastade djur. Som exempel på en mellanstor hundras kan nämnas wachtelhunden. I slutet av 1980-talet hade 49 % av deras röntgade hundar HD-fel och rasklubben införde ett hälsoprogram. Efter införandet sjönk antalet hundar med HD-fel sakta men säkert för att i början av 2000-talet lägga sig på en nivå runt 15 %.

Vår ras
Vi har gått igenom registrerade valpkullar i rasen mellan åren 1990-2008 vilket utmynnat i en retrospektiv studie med SKKs avelsdata som källa, stoppdatum 2009-01-31. Det har registrerats totalt 5 150 valpar fördelat på 1 345 kullar. Av det totala antalet valpar är
1 317 röntgade varav 274 var belastade med höftledsdysplasi, d v s 20,1 %.

Antal registrerade kullar där det finns röntgade avkommor är 707 (i övriga 638 kullar är alltså ingen avkomma röntgad). I dessa 707 kullar återfinns de 274 HD-belastade valparna fördelade i 215 kullar, d v s 30,4 %.

Det har registrerats 139 kullar med röntgade avkommor där båda föräldrarna har A-höfter. Av dessa fanns det 22 kullar med minst en HD-belastad valp, d v s 16 %. Av dessa 22 kullar hade 8 kullar minst en valp med grad D eller E, d v s 6 %.

I de 64 registrerade kullarna där det finns röntgade avkommor, och där en eller båda föräldrarna är HD-belastade, fanns det minst en HD-belastad valp i 38 kullar, d v s 59 %. Av dessa 38 kullar hade 19 kullar minst en valp med grad D eller E, d v s 30 %.

Tittar man på kullar där det finns röntgade valpar och där båda föräldradjuren är oröntgade så har det registrerats 80 kullar. Av dessa 80 kullar fanns det minst en valp med HD i 31 kullar, d v s 39 %. Av dessa 31 kullar fanns det minst en valp med HD grad D eller E i 14 kullar, d v s 18 %.

Av de kennlar som föder upp dansk/svensk gårdshund, och är registrerade hos SKK per den 31 december 2008, så är det 77,4 % som röntgat sina avelsdjur de senaste fem åren.

Sammanfattning
Att höftledsdysplasi kan leda till lidande för hundarna, och därmed inte är önskvärt, är ett faktum. Höftledsdysplasi är enligt vår åsikt, baserat på ovanstående data, ett hälsoproblem hos den dansk/svenska gårdshunden. Granskar man föräldradjuren så är den genetiska belastningen och arvsgången, enligt vår uppfattning, glasklar.

Vi anser att när det gäller de genetiska sjukdomarna så går dessa bara att bekämpa genom kartläggning, genetisk forskning och statistiska data. Man kan inte se, eller ha på känn, om avelsdjuret är HD-belastat eller ej. Ett hälsoprogram ger inte bara möjlighet att ytterligare kartlägga situationen, utan ger också uppfödarna en möjlighet att välja ut de individer som på bästa sätt kan ge ett positivt bidrag till rasens hälsa och utveckling. Även valpköparna kommer på ett tydligare och bättre sätt än idag att kunna välja.

Vi är väl medvetna om den kritik som från olika håll förs fram mot SKKs sätt att läsa av röntgenplåtar, och deras brist på enhetliga rekommendationer till veterinärer vid sövning och sätt att röntga på. Oavsett dessa synpunkter så är höftledsröntgen idag den enda metod vi har för att försöka komma tillrätta med dysplasi, och den metoden ska användas. Kritiken är inte skäl nog för att låta bli att röntga våra hundar då vi anser att det drabbar rasen som helhet. I stället bör rasklubben, kanske i samarbete med andra rasklubbar, arbeta för att påverka SKK att införa ett förbättrat och mer enhetligt system gällande höftledsröntgen och avläsning.
Att rasen har ett hälsoprogram är en förutsättning för att få vara med i kommande avelsindex där hänsyn tas till fler parametrar än endast röntgen av föräldradjuren. Ett hälsoprogram med central registrering innebär inga restriktioner, men enorma möjligheter till kartläggning och bekämpning av höftledsdysplasi.

Yrkande
Att rasklubben för dansk/svensk gårdshunds ansöker om hälsoprogram med central registrering av höftledsstatus - självfallet efter samråd med avelsråden och enligt SKKs regler.

Det var alltså denna motion som vi lade fram på årsmötet, Ewa hade också fixat en fin tabell som jag dock inte lyckas få in i bloggen. Och tjohooooooooo, den gick igenom. Helt underbart då jag är övertygad om att ett vetenskapligt förhållningsätt och evidens för det vi gör är framtiden. Sen är det genetiker, avelsråd och rasklubb som har kunskapen att avgöra hur vi ska avla, det har jag varken erfarenhet eller tillräcklig kunskap för att lägga mig i. Och med den statistik som vi nu kommer att få fram så kan det bara bli bättre.

Till sist en länk till den film som Linda Laikre visade delar av. Tack snälla Jenny för den. En varning, den är otroligt otäck. Den exemplifierar på ett mycket tydligt sätt vårt ansvar inför framtida avel på vår ras. Rasen expanderar i popularitet med allt vad det innebär. Och det är bara vi som kan göra något åt hur framtiden kommer att se ut.

http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=44215931

Resa

Befinner mig på resande fot. Åkte ned i fredags till Göteborg, tog med mig Ipsi för träningens skull. Bra för henne att få göra något utan att ha mammorna i hasorna att luta sig mot. Har privilegiet att bo hemma hos Ewa. Hon har ett helt fantastiskt hus, väggar som andas harmoni och anor, tack snälla för att du tar emot mig i ditt underbara hem.

Igår så kom Vega på besök med matte och husse. Så underbart att få träffa henne igen. Hon och Ipsi är så lika varandra så det är nästan löjligt. Vega är dock inte fullt så räkig som sin syster. Tjejerna hade jättekul och lekte, stort tack till dig Tina för att du tog dig tid att komma över och låta mig träffa min bäbis, det kommer jag att leva på länge.

På kvällen hade vi middag, nio damer med samma glödande intresse för våra gårdisar, kan man få bättre sällskap??? Otroligt rolig och givande, vilka strålande personligheter och engagerade uppfödarkollegor jag fick nöjet att träffa, super!

Sååååå mina damer och herrar, idag var det dax för rasklubbens årsmöte, ba-pa-pa-paaaaa. Först var det ett seminarium om RAS, helt outstanding genomfört av Linda Laikre. Presenterade dels väl belagda fakta om hundavel som helhet och sedan en genomgång av hur långt man kommit i utvärderingen och revideringen av RAS. Visade också delar av en film som gjorts i England med exempel på vilka konsekvenser ett felaktigt riktat avelsarbete kan ge, det var riktigt otäckt och rev upp en del upprörda känslor. Även om det inte är angenämnt så är det precis det som behövs. För att man verkligen ska förstå varför det är så otroligt viktigt att man tänker efter före innan man ställt till en massa lidande för hundarna. Jag hoppas att den filmen kommer ut här i sverige till gagn för våra vovvar.

Årsmötet var också otroligt väl genomfört, många som lagt ned ett enormt arbete och det gav resultat. Femtio personer närvarande, fler än tidigare toppen. Suverän ordförande som var mycket kunnig i föreningsteknik och styrde upp det hela så att allt gick så fantastiskt smidigt. Sist på dagordningen var motionerna och sist av motionerna den motion vi lämnat in avseende önskemål om hälsoprogram med central registrering men utan restriktion. Vi var åtta uppfödare och trettioen medlemmar som stod bakom den. Som väntat blev det en del disskussioner. Så intressant och givande. Nu är jag ju part i målet men det var för mig uppenbart att en klar majoritet var väldigt positiva och det framfördes det ena väl belagda argumentet efter det andra för att hälsoprogram ska genomföras. Argumenten mot lyste med sin frånvaro. Och så blev också beslutet. Vi fick igenom vår motion. Jag lyckades med konststycket att skrika votering vid helt tillfälle, men vad f-n jag är ju från Luuuule och lite show ska det ju va, jag bjuder på den.

Det här är självfallet bara början, återstår ett mastodontarbete innan ansökan kan ske. Finns en jättebra artikel om hälsoprogram i senaste numret av gårdshunden för er som vill läsa på om vad det innebär och hur ansökan kommer att ske. Artikeln finns också på sökarens hemsida, länk till Ewa finns här brevid.

Åter hos Ewa, trött i huvudet men så enormt nöjd. Ett JÄTTESTORT TACK till alla er som tagit er till årsmötet och stöttade oss och till alla er som i det tysta lägger ner ett sådant arbete för våra hundars skull, ni är guld värda.